Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polarland och den deraf härflytande skilnaden i de olika
ländernas befolkning. Med full rätt kunna yi säga, att när
vi intaga våra måltider, det egentligeil är solvärme vi
förtära, och att, när vi till våra läppar föra en dryck, den är
destillerad af solen, vore den än det rena vattnet. Solen
förutan skulle nemligen allt hvad vatten heter befinna sig
i fruset tillstånd i hafven. Floder, källor och brunnar vore
obefintliga.
Till och med inom menniskans egen verld upptäcka
vi samma förhållande, livart vi vända oss. Vi se en skär
rodnad på en ungdomlig kind, och säga, att det är den inre
känslan, som förorsakar denna företeelse. Men i sjelfva
verket är det de kemiska verkningar, hvilka utöfvas af
solljuset, som åt blodet gifva dess röda färg, kraft hemtad från
solen, som drifver det ut i ådrorna, samt solen, som skaffat
det ljus, som medger oss att varseblifva densamma, vare
sig nu detta ljus är dagsljus, eller månsken, eller något slag
af konstgjord belysning, den elektriska ingalunda
undantagen. Ja till och med när vi utöfva ett tankearbete, så är
det, när vi nemligen bortse från de öfver det materiella
höjda krafter, som dervid äro verksamma, solen, som får
bekosta den kraft, som vid detsamma förbrukas.
Ar nu solen ett så nödvändigt vilkor för vår existens,
så bjuder ej blott vettgirighet, utan rentaf omtanken om
oss sjelfve att söka utgrunda, hvad det är hos solen, som
utgör källan till detta ofantliga förråd af kraft, hvad det
är, som gör, att detta förråd, trots ett ohejdadt slöseri, ej
tyckes förminskas, huruvida förrådet verkligen är oändligt,
samt om så ej skulle visa sig vara fallet, huruvida vi eller
våra närmare efterkommande hafva att deraf hemta något
skäl till bekymmer. Men vi kunna göra mera. Ej blott
framåt kunna vi rigta våra blickar, utan äfven bakåt, till
de väldiga naturföreteelser, som vår religions urkunder
beteckna som skapelsedagar, och ej blott till den lilla
inskränkta vrå af verlden, som benämnes vårt solsystem, utan
ända till gränserna af vårt stjernsystem, ja än längre bort;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
