Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor, det kunna vi utan vidare räkning inse. Men
beräkningen visar, att den håller en million fyra hundratusen
kilometer i genomsnitt. Afven detta är for oss ofattligt stort.
Tänkom oss derför, att solen vore ett ihåligt skal, hvars
medelpunkt sammanfölle med jordens, och att månen
be-skrefve sin bana kring jorden alldeles sådan som vanligt.
Då skulle hela månbanan ligga innanför solskalet, ja från
månbanan och till detsamma vore nära lika långt, som från
jorden till månen.
Hvad solens vigt angår, må det vara nog att nämna,
att om man hade en tillräckligt stor våg och lade solen i
den ena vågskålen, man måste i den andra lägga 330,000
klot hvartdera lika tungt som jorden, för att uppväga
densamma.
Åsigterna om solens natur hafva mycket vexlat i och
med de mer eller mindre fullkomliga medel, man haft att
undersöka densamma. Att solen utsänder ljus och värme,
derom har likväl af sjelfklara skäl aldrig något tvifvel
kunnat uppstå. Också har ända från urminnes tid solen gält
som ljusets källa, och med den böjelse, som man finner hos
antikens folk att se andliga magter, se personligheter
under alla naturföreteelser, var det lätt förklarligt, att solen
blef den synlige representanten för ljusets gud. Som
himlakropp betraktad, var solen en ren eld.
Denna forntidens uppfattning undergick under
medeltiden ingen annan förändring, än den, som måste bli den
.omedelbara följden af kristendomens införande och det
grekiska eller romerska mångguderiets afskaffande. Solen
blef ej mera representanten för en naturgudomlighet, utan
betraktades allenast som en bland de kring jorden kretsande
planeterna, endast i så måtto olik de öfriga, att den var
större och hade förmågan att utsända ljus och värme.
Så stod saken, och jag tillägger, den kunde knappast
stå annorlunda, så länge alla observationer måste göras med
obeväpnadt öga. Men år 1608 upptäcktes tuberna, och
knappast rigtades dessa mot solen, förr än en upptäckt gjordes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
