Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karne, bekräftade i det hela Wilsons, och en observation,
som möjliggjordes genom den stora kraft, som de
Herschel-ska teleskopen egde, gaf ökad styrka åt den Wilsonska
uppfattningen, att fläckarne utgjorde fördjupningar. Vid ett
tillfälle, då en ovanligt stor fläck befann sig just vid solranden,
kunde nemligen Herschel varseblifva en inskärning i denna
rand. Dessa iakttagelser tillsammans ledde Herschel till att
uppställa den theori för solen, som bär hans namn, och
som så godt som motsägelselöst omfattades under 60 års tid.
Herschel antog, att sjelfva solkroppen var fast, dess
yta kall, icke lysande och beboelig. Ofver densamma
befann sig en mycket hög atmosfer, och inom denna luftkrets,
skilda af ett betydligt1 mellanrum, tvenne molnlager. Det
inre var icke lysande, men egde deremot förmågan att från
sin yttre yta reflektera ljus och värme. Det yttre, den s.
k. fotosferen; ett namn, som vi vilja bevara i minnet, då
vi i det följande komma att ofta återfinna det, var deremot
glödande och’ egde förmågan att med obegriplig kraft
utstråla ljus och värme. Fläckarne antogos nu uppkomma
genom hål, som* tillfälligtvis brötos genom begge
molnlagren, och som förorsakades genom vulkaniska utbrott.
Ilerschels berömde son, Sir John Herschel, föreslog
den förändring i sin fäders soltheori, hvilken han i öfrigt
antog, att dessa genombrott förorsakades, ej genom
vulkaniska utbrott nedifrån, utan genom hvirfvelstormar i den
utom fotosferen liggande atmosferen, och som likt
skydragen här på jorden sänkte sig ned och derunder borrade
hål genom dé begge nämnda molnlagren.
Låtom oss nu tillse, först i hvad mån den Herschelska
theorien kan, ifall den i öfrigt vore antaglig, tillfredsställa
de gjorda iakttagelserna. Betraktade man den nyss
skildrade processen från en utom solen belägen ort, t. ex.
jorden, så är det sjelfklart, att man skulle varseblifva en lucka
i fotosferen, genom hvilken blicken måste kunna tränga ned
till de föremål, som befunne sig under densamma. Hvilka
dessa vore, framgår tillräckligt af det föregående. Om or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
