Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det fins ett annat sätt att vid fotografering moderera
ljusets styrka; man ändrar efter omständigheterna
belysningens längd. Så snart det är fråga om att fotografera
liela, eller någon del af den egentliga solskifvan, är ljuset
alldeles olämpligt starkt. Man måste derför göra
belys-ningstiden ytterligt kort. Tusendedelen af en sekund är
redan väl mycket, om himlen är fullkomligt klar, en
två-eller en tretusendedels sekund är fullt nog. Det är klart,
att så korta belysningstider ej kunna fås, utan medelst
särskilda inrättningar, hvilkas konstruktion jag likväl ej torde
beliöfva beskrifva. Gäller åter frågan att under en total
förmörkelse fotografera protuberanserna och chromosferen,
är en vanlig porträttbelysningstid ungefar lagom. Kronan
beliöfver deremot rätt lång belysning.
Med spektralanalysen är förhållandet ett helt annat,
än med fotografien, och den, som ej sjelf haft tillfälle
att sysselsätta sig dermed, torde röna vissa ej så alldeles
obetydliga svårigheter att uppfatta såväl det sätt, hvarpå
vetenskapsmannen får företeelserna att framträda, som det
berättigade i de slutsatser, han drager ur dem. Skall detta
öfver hufvud lyckas, måste ej så alldeles kortfattade
utläggningar göras. Historien om det sätt, hvarpå
spektralanalysen arbetade sig fram från de första enklaste
iakttagelserna, till dess densamma stod färdig som en fast
grundad vetenskaplig bygnad, torde utgöra ett lämpligt
förstudium, och jag anser mig derför, innan jag går vidare,
böra i korthet genomgå densamma.
Redan Newton gjorde den iakttagelsen, att om solljus
får genomgå ett trekantigt glasstycke, eller, som man
benämner det, ett prisma, så förändrar strålen sin rigtning,
ocli ej nog dermed, den uppdelas jenrväl i de s. k.
regn-*gsfärgerna, rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo och
*olett. Om Newton stannat vid denna iakttagelse, skulle
han ej kunnat sägas hafva upptäckt annat än sådant, som,
om än i en något annan form, varit bekantf alltsedan ett
menniskoöga första gången såg en regnbåge. Men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
