Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare undersökningar fann man emellertid, att vissa
protu-beranser liafva en mera komplicerad sammansättning, i det
deras spektra jemväl innehålla linierna från åtskilliga af de
i solen ingående metallerna, framför allt magnesium,
natrium och jern.
Men spektroskopet blef ett medel att studera ej blott
protuberansernas kemiska sammansättning, utan äfven de
former, i hvilka de uppträda, och de förändringar, som
dessa undergå. För att göra detta begripligt, måste jag
likväl först redogöra för, huru ett spektroskop är
kon-strueradt.
Vi erinra oss, att Fraunhofer erhöll sitt solspektrum på
det sätt, att han i en stor mörk sal anbragte en fin springa i
den fönsterlucka, som täckte ena fönstret, inrigtade en tub
på denna springa, och derefter framför tubens främre glas
satte ett prisma. Jag anmärker nu, att det för spektrets
renhet är ytterst magtpåliggande, att springan är särdeles
fin, och att tuben inställes så, att springan synes med den
största möjliga tydlighet. Men om fordringarne ställas så
högt som möjligt, är ej ens detta nog. Det erfordras
jemväl, att strålarne, när de genomgå prismat, äro sins emellan
parallela.’ Detta är omöjligt att åstadkomma med den
inrättning, hvaraf Fraunhofer betjenade sig. Men det är gifvet,
att den vinkel, som bildas af de strålar, som utgå från
springan och träffa prismat, blir mindre, ju större afståndet
är från springan till prismat. Fullt parallela blefve de, om
springan stode på oändligt afstånd från prismat. För att
uppfylla detta vilkor, och likväl låta instrumentet få små,
beqväma dimensioner, har man förfarit på sätt, som jag
nu går att beskrifva. Det är välbekant, att om ljusstrålar
från ett oändligt aflägset föremål — som ett sådant kan t.
ex. solen anses — falla på ett bränn glas, så förenas de till
en punkt, der ljuset och värmet är ytterst starkt. Man
kallar den derför brännpunkten. Å andra sidan är det
bekant, att om strålar utgå från en ljuskälla och träffa ett
glas, som är slipadt i en form, som liknar ett brännglas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
