Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svagningen är att söka i den olika tid, hvarmed solen roterar
på olika bredder. Deraf följer nemligen, att
fotosfermol-nen på vissa delar af solen befinna sig i rörelse i
förhållande till samma slags moln straxt norr- och söderut, och
denna rörelse är vid 40° bredd så stor, att ett der
befintligt moln drifver på 24 timmar 720 kilometer fortare, än
de moln, »som befinna sig på 41°, och lika mycket
långsammare, än molnen på 39° bredd. Att denna olika
hastighet måste förorsaka slitningar i och ett försvagande af
skalet, är sjelfklart. Men ensamt kan detta ej vara orsak
till de eruptiva protuberansernas frambrytande, ty dessa
skulle i så fall företrädesvis uppträda vid 42° bredd,
hvil-ket alls ej är händelsen. Man måste således antaga, att.
ännu en orsak, och denna en uppåtdrifvande kraft, är
verksam. Denna kraft är måhända centrifugalkraften, förorsakad
genom solens rotation. Dess största verksamhet måste vara
vid eqvatorn, der den andra orsaken är helt och hållet
overksam, och derifrån aftaga så, att den blir noll vid
polerna. Ensam kan, så måste vi antaga, äfven denna kraft
ej genombryta skalet. Men väl kunde detta tänkas
möjligt, då begge orsakerna samverka. I så fall måste den
kraftigaste verkan falla någonstädes mellan eqvatorn och
42° bredd, och genombrotten öfverhufvud ega rum i tvenne
zoner, en norr och en söder om eqvatorn.
Huru som helst; eger ett sådant genombrott rum, så
måste de inneslutna gaserna, i stället för att långsamt sila
igenom, utbryta med våldsamhet, och som sammanhängande
strålar slungas opp* i höjden, utan att de i någon mån
lätt-flygtiga metallerna hinna att afsätta sig som fotosfermoln.
Dessa protuberansers spektra måste derför bli rika på mei
tallgaser. I regeln behöfva de ingalunda stiga till någon
mycket större höjd än de molnformiga, ty den långa tid,
under hvilken dessa höja sig upp, gör, att de till slut kunna
hinna till mycket betydliga afstånd från fotosferen. Men
om det inre trycket har blifvit mycket starkt, innan
genombrottet sker, kunna de å andra sidan tvingas att utrusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
