Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan stjerna, eller rättare, begge röra sig kring sin
gemensamma tyngdpunkt. Sirius sjelf är 8000 gånger mera
lysande än bistjernan, men denna väger hälften så mycket
som Sirius, och dess yta är således 3/s af Sirii. Häraf
följer, att lyskraften hos Sirius är 4800 gånger starkare på
ytenheten än bistjernans. Denna är således en nästan
slocknad verld. En stjerna i Perseus är föränderlig. Men man
har funnit, att föränderligheten uppkommer genom
förmörkelser, som förorsakas af en mörk, men nära lika stor
bi-stjerna, som är förenad med den ljusa stjernan till ett
. system. Ja man har sett stjernor uppblossa på ställen, der
ingen synlig stjerna funnits, derpå under några få månader
eller veckor lysa med klar glans och slutligen försvinna.
Det man der sett, är ej någon verklig lifvets glöd. Det
är ett svagt och flygtigt återupplefvande, antagligen
föror-sakadt genom sammanstöt med någon större meteor.
Hvart inom stjernornas verld vi vända oss, lika väl
som inom den organiska verlden här på jorden, upptäcka
vi sålunda, huru lifskraften sjunker, huru förgängelsen
vidgar sitt rikes råmärken, huru döden nalkas.
Men om det är en sanning, att hvad som är födt skall
dö, så är det ej mindre obestridligt, att det, som skall dö,
det, som befinner sig i sjunkande ned mot förgängelsen,
det har en gång uppkommit. Vi se inom naturen, huru
verksamheten hos dess krafter, när vi undantaga
attraktionen, hvilken i och för sig hvarken kan frambringa rörelse
eller lif, befinner sig i sjunkande, hurusom kraft visserligen
kan omsättas i kraft, men hurusom dervid dock alltid något
går förloradt som värdelöst, som overksamt värme.
Frågar man derför, huru det varit möjligt, att i tidens
morgon de ofantliga kraftförråd kunnat samlas, på hvilka
nu allt lif beror, så måste man svara: af evighet kunna de
ej hafva egt bestånd, ty det, som ej haft början, är ej
un-derkastadt någon förvandling. Någon naturkraft kan ej
hafva frambragt dem, ty naturens krafter hafva på ingen
punkt visat sig i stånd att frambringa en högre energi, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
