Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - (Inledning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För en ytlig betraktare synes det vanligen, som om i denna
vår värld, där allt är relativt, intet vore så bestämdt och klart
åtskildt som begreppen lefvande och död.
Den allmänna föreställningen har också tagit sig uttryck
i språket, som i regeln nekar adjektiven lefvande och död
rättighet att kompareras.
Välbekant är anekdoten om en lärare, hvilken på frågan
efter den konung, som förvärfvade Skåne åt Sverige, först fick
svaret "Gustaf Adolf" och förargad utropade: "Han var ju redan
död!" samt då lärjungen därefter gissade på "Gustaf Vasa", i
sin rättmätiga vrede skrek: "Han var ju ändå dödare!"
Många hafva hjärtligt skrattat åt den förhastade komparativen
och funnit den alldeles orimlig. Färre äro väl de, hvilka
i detta uttryck funnit något, som framkallar ett allvarligare
begrundande.
Skulle det då icke kunna sägas om en människa, att hon
är mera död eller mindre död än en annan?
Om att lefva är att verka, att gagna eller skada, att
älskas och äras eller hatas och föraktas, om vi kunna öfver
den, som nu andas och rör sig, fälla det omdömet, att han
lefver mer eller mindre intensivt, är mer eller mindre
lefvande, — hvarför skulle vi icke äfven om den, som väl är
kroppsligen död, men hvilkens skapelser ännu verka ibland oss,
kunna påstå, att han icke är så mycket död som den, hvilkens
verksamhet här på jorden icke efterlämnat några märkbara spår?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
