Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver hufvud taget har ett nytt ord större utsikt att vinna
spridning, ju klarare och påtagligare dess betydelse framgår
genom jämförelsen med redan allmänt brukliga ord, och ju mera
det till sin form motsvarar sådana.
Enklast och säkrast är därför att åstadkomma de nya
orden genom att bilda afledningar eller sammansättningar af
redan befintliga ord och därvid noga ansluta sig till språkets
”lagar” (analogier) för sådan ordbildning.
Denna utväg står dock ej alltid till buds, icke heller har
den inom vårt språk anlitats så mycket, som det hade varit
önskligt.
Mycket ofta har man varit nödsakad att låna ord från
främmande språk, kanske ännu oftare har man utan nödtvång
gjort sådana lån. Att man därvid med synnerlig förkärlek lånat
från franskan och de klassiska språken, särskildt latinet, beror
naturligtvis på det förhållandet, att dessa språk just för de
bildade varit så välbekanta; ord, som hämtats från dessa språk
torde understundom till och med hafva förefallit de bildade
lättare att bruka, mera ”lefvande” än de motsvarande rent svenska,
då sådana verkligen funnits.
Men huru bekväma dessa låneord än varit för de bildade,
hafva de dock endast mera sällan kunnat riktigt rotfästa sig i
vårt språk.
De äro ju vanligen redan i sina ljudförbindelser och sin
betoning så olika äkta svenska ord, att de icke utan svårighet
kunna exakt uppfattas och ihågkommas af den, som ej är
kunnig i det främmande språk, hvarifrån de hämtats[1]; denne har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
