Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prof på döda ord, som kunde få lif igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänt på ett något äldre språkstadium och torde då ännu
kunna räddas. Så är t. ex. fallet med adjektivet botlig, som
nu mycket sällan höres, ehuru obotlig är ytterst vanligt. Botlig
kan uppvisas hos Andreas Rydelius och sedan hos flere goda
författare ända till den ännu lefvande finnen Wilhelm Bolin.
Äfven i andra tillfällen kan man finna, att den äldre
nysvenskan icke lika själfsvåldigt ratat ord, som den yngre gör,
och att den förra därför stundom kunde framhållas som ett
föredöme för den senare. Se här några exempel!
Substantiven hufvudbry och bryderi äro, jämte verbet
bry, allmänt gängse, men riksspråket har förkastat substantivet
bry, som är bevaradt i dialekter (se Rietz) samt ännu ofta
begagnades af skriftställare på 16- och 1700-talen, till och
med så sent som af G. F. Gyllenborg.
Naturföreteelser pläga ännu i rätt stor utsträckning
betecknas med opersonliga verb. Dock har man öfvergifvit de
gamla: det aftnas (= det blir afton), anfördt i Variarum
rerum vocabula (1538)[1]; det daggar (= daggen faller), som
anträffas i samma ordlista, i öfversättningar af Comenii
språklära (c. 1640) och i Linds ordbok (1749); det frostar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
