Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
VII
som Cicero och Seneca, uppfattades straffet äfvenledes så, att
det borde stå i ett jemnt förhållande till den brottsliga
handlingen, men grundtanken i deras rättsåskådning var dock
alltjemnt den, att straffet skulle tjena att afskräcka från brott, och
från denna synpunkt var derföre i deras ögon äfven dödsstraffet
ett lämpligt straffmedel.
I Rom kände < »ch använde man en stor mängd olika oeli
ganska grymma sätt för dödsstraffets verkställande, såsom in
ware pr oj id, e saxo Tarpejo prcecipitari, arbore infelici reste
su-spcndi, igne necari, corpus vin/is ad necem cætli, cruci affigi,
in campo scelerato vira-m defodi o. s. v. Men, märkvärdigt
nog, ansåg de Tolf Taflornas lag dödsstraff’ vara af den
utomordentliga vigt, att en dödsdom icke utan ett af hela folket i
hvarje särskildt fall fattadt beslut skulle kunna verkställas. De
brott, för hvilka summum supplidum, enligt Roms lagar kunde
ådömas, voro crimen majestatis, mord, förgiftning, trolldom,
smädediktande, stöld på åker nattetid, stöld, då tjuf satt sig
till motvärn, mordbrand, falskt vittne1) m. m. Under den
Romerska Republikens tid utfärdades sedermera, såsom bekant är,
den så kallade lex Porcia, enligt hvilken en romersk medborgare
(civis romanus) icke skulle kunna straffas till döden, utom i den
händelse att han, sedan lian gått i landsflykt, återvände såsom
fiende (hostis) emot sitt eget fädernesland. Det förtjenar att
ihogkommas, att det synes hafva varit under den tid af 250 år,
då denna lag var gällande — under Republikens mäktigaste
dagar — som de grofva brotten voro jemnförelsevis ringa och
den enskilda rättssäkerheten mest betryggad. Det var först
senare, under Roms förnedringstid, då de Romerske Kejsarne
utöfvade den grymmaste despotism öfver massorna, som
dödsstraffen åter kommo till användning i en förut oerhörd skala
och äfven för de obetydligaste förseelser. Tyranniet, hvars
maxim var: »quod principi placuit legis habet vigorem»,
uppfann också en mångfald af grymnia dödssätt, afsedda att öka
plågorna hos de olyckliga offren. Bödelshandtverket inlärdes
såsom en särskild konst och skarprättareembetet,
ursprungligen måhända lånadt från Egyptierna, Babylonierna eller från
l) Rudorff: Römische Rechtsgeschichte. Leipzig. 1857. p. 73—74. —
Loiseleur: 1. o. p. 67—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
