Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning. IX
samfundet, såsom sådant, sjelf vedergällde de svåraste
förhry-telser, ingalunda hos de germaniska folken okända. Till en
början synes den brottslige, som föröfvat någon såsom skändlig
ansedd gerning, hafva på allmänt ting blifvit förklarad fredlös
(vargns sit’), faidosus2), fri|ilös3), feghher (feigr)4), utlæghær3),
hvarigenom han utstöttes från samhället och ställdes utom dess
skydd. Han kunde då saklöst dräpas af hvilken som helst6),
som anträffade honom och straffet var i thy fall blott utöfningen
af samhällets straffrätt genom individen. Sedan samhällsbandcn,
under tidernas längd, vunnit den stadga att dödsstraff
omedelbart kunde bringas till verkställighet, måste ock fredlösheten
försvinna ur lagarne. Men greps den brottslige på bar
gerning, medgåfvo dock sederna ganska länge åt målseganden att,
under vissa omständigheter, gå domen i förväg i det att han
sjelf på stället dödade gerningsmannen och sedermera på tinget
styrkte sin rätt dertill. Öfriga brott deremot tilläto sederna
att i allmänhet försonas med böter i penningar.
Erbjudandet af försoningsböter (compositio) utmärkte härvid ett
erkännande, å den brottsliges sida, af sin skuld; böternas emottagande
åter, att målseganden sjelf och den ätt, som lian tillhörde, kände
sig försonade och afstodo ifrån sjelfhänind. Men allt efter som
bötesbeloppen höjdes, blef det äfven för mängden af
delinqven-ter omöjligt att utgöra dem, och detta gaf anledning att i stället
mera använda kroppsligt affliktiva, stympningsstraff och slutligen
äfven dödsstraff. De så kallade let/es harbarorum hos de
syd-germaniska stammarna visa en straffrätt, der penningeböter äro
de la Loi Salique. Bruxelles. 1882. p. 153. o. f. — Brandt: Forelæsninger
over den norske Betsliistorie. Kristiania. 188.3. ii. s l—23. — Brunnf.r:
Deiitsche Reehtsgesehichte. Leipzig. 1889. I. s 15fi. o. f.
1) Lcx Salica LV (68) Jfr Tiionisbkn: Loi Salique p. 182.
2) Lex Frisionum. Adel. 1.
8) V G L: I. M. 1: 3 »döma frirtlösæn han firi arva ok
æptimse-lændæ».
4) Valdemars Sj. Lov. III: 13 ulatæ theræ dømæ hans frith oc væræ
sithen fegh oc frithlos. U L: M. 13: 2. »wæri ba|ii feghi>.
5) V G L: IV: 19. 1.
6) Jfr von Amira : Bas altnorwegische Vollstreeknngsverfahren. s. 40;
Kordgermanisehes Obligationenrechi. Leipzig. 1882. I. s. 141—42. — Brandt:
Forelæsningei\ II. s. 8—17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
