Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X Inledniner.
(let hufvudsakligaste försoningsmedlet1). De skandinaviska,
äldre lagarna åter framställa en straffrätt, der fredlöshet
qvarstår såsom straff för de gröfsta brotten, men der, bredvid detta
straff, äfven peuuingeböter, likasom kroppstraff och dödsstraff
erkännas såsom försonings- eller straffmedel.
Under Carl den Stores och hans närmaste efterföljares
regering synas hos de folk, som lydde under det frankiska
kejsarrikets spira, nya åsigter rörande straffrätten småningom hafva
gjort sig gällande. Från den yngre Romerska Katten hemtades
nämligen principen om herrskarens makt att sjelf stifta
lag och att bestämma straffet, från den Mosaiska Rätten
åter föreställningen om Regentens pligt att, genom
brottslingens bestraffande, likasom rensa bort det onda
från landet7). Hos regenterna och deras underordnade
vasaller under ett utbildadt feodalvälde, blef det sedermera under
medeltiden en fast tro på nödvändigheten att genom de mest
grymma straff, särdeles dödsstraff, afskräcka från brott,
på samma gång de i dessa straff funno beqväma medel att
använda för befästandet af egen makt. På detta sätt blef
af-skräckni 11 geus princip under medeltiden så småningom
hyllad, genom seden snart rotfastad i det allmänna
föreställningssättet 0111 straffens hufvudsakliga ändamål, och genom de
fasansfullaste dödssätt äfven realiserad.
1 Frankrike finner man sålunda denna
afskräckniiigs-princip utgöra sjelfva grundvalen för den i tes con ta mes
utpräglade straffrätten. Coutume de Bretagne, reviderad 1580,
innehåller exempelvis (art. 634) att falska myntare skulle först
kokas, sedan hängas (les faux-monnoyeurs seront bouillis, pilis
t) Jfr Brujjner; s. HG. Schröder: 9. 73. Günther: 9 168. Kyrkans
välgörande inflytande på lagstiftningen under denna tid framträder på
många ställen t. ex. i Lex Bajuvariorum I: 7 § 3. dNuUü nit culpa tam
gravis ut, vita non concedatur propter timorem Dei et reverentiam Sanctortim.»
2) Caroli Magni Oapitul. Aquiggraniæ. a. 802. c. 25. . . . fures, la-
trone9 et homicidos, maleficos adque incantatores vel aiiguriatriceä, om-
nesque 9acrileg09 nullaque adulatione vel præmium, nulloque sub tegmine
celare audeat, 9ed magis prodere, ut emendentur et castigentur secundum
legem ut Deo largicnte omnia luec mala a cliristiano populo auferantur.
Illudovici II. capit. a. 850. c. 2. »poenas in legibu9 pogitas erga e09
abs-que ulla negligentia ex9equentur, ut ab flis malefactorihus regnum nostrum
purgeturv. Jfr Wåchter: Beiträge zur deutschen Geschichte. s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
