Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
XV
!>n>tt, mordbrand, criinen laesae majestatis, tjufnad till visst
belopp o. s. v. En skarprättare vid namn Fran \ i Nurnberg har
i sin dagbok antecknat, att han, under utöfningen af sin tjenst
ären 1573—1017, afrättat 361 personer. Den på sin tid mycket
ansedde juristen liencdict von Carpxow (Carpzovius), hvars
berömda arbete Nova Practica verum criminalimn under 17:e
seklet betraktades såsom den yppersta handbok i
kriminallag-farenheten och tjenade till ledning for alla domare i Tyskland,
kunde skryta deraf, att han under sin långa domareverksamhet
åren 1(320—1666 afkunnat 20,000 dödsdomar eller i medeltal
430 om året. Uti amtet Burghausen i Bayern, med en
folkmängd af omkring 200,000 menniskor, aflifvades under åren
1748—76 ej mindre än 1,100 personer eller öfverhufvud taget
40 menniskor om året. I hela dåvarande Bayern med
Ober-pfalz (räknande omkring 1 ’/2 million menniskor) afrättades i
medeltal 376 personer årligen. Ännu under de sista åren af
sistförflutna århundrade förgick i Miinclwn sällan någon lördag
utan åtminstone en afrättning. Ja, Dr Arnold’) berättar, att
han 1854 träffat en gammal skarprättare i Bamberg, hvilken,
under den furst-biskopliga regeringen derstädes i förra seklet,
verkställt icke mindre än 1,600 afrättningar. Sä slösades i
Tyskland med dödsstraff — man skulle knappt tro det — äfven
under det 18:de seklet. Och ändock klaga författare från denna
tid att ändamålet med straffen icke uppnåddes, alldenstund
brotten, oaktadt all denna blodsutgjutelse, oupphörligen ökades.
Den engelska kriminal-lagstiftningen har måhända längre än
någon annan i Europa, ja, långt in i det närvarande århundradet,
burit spåren af medeltidens barbarism i straffbestämmelserna för
brott. Det förtjenar dock att anmärkas, att, om man går så
långt tillbaka i tiden som till den yttersta grundvalen for den
engelska lagstiftningen, eller till Anglo-Sachsarncs lagar, så finner
man att försoning med böter, äfven för de gröfsta brotten,
i allmänhet var regeln. Och de Anglosachsiska lagarna utvisa
också delvis en för sin tid ovanlig mildhet, hvilken utan tvifvel
är att tillskrifva kyrkans förädlande inverkan på sederna2). Men
1) A it n o r. d : I)ie Strafartcn (i Archiv des Criminalrechts) 1854. p. f>43.
2) Den Anglosacb.siske konungen Ætlieheds Ing nf år 1008 kap. 1.
§ 3 innehåller, att nian icke skall för en ringa sak döma en kristen till
döden och ej für en obetydlighet tillintetgöra Guds skapelse och egendom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
