Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Reformationens infytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Stegrade hotelser om dödsstraff.
synes, for att utgöra ett lätt tillgängligt register, der man hastigt
kunde finna hurudan Hof-Rättens praxis varit i ofta
forekommande hrottmålssaker. Af denna Index kan inhemtas, huru
Hof-Rätten utan skonsamhet dömt till dödsstraff för >trulldom
ogudaktigt och försmädligt tal mot Gud», for »försmädligt tal
om Herrans Nat\vardh>, »för menederij», för »Sodomitisk synd :
att »ogerningsmannen skall brännas lefvande* (p. 21) o. s. v.
Deremot anföras en mängd exempel (p. 63—80) huru drap
fått försonas med böter till Konungen och förlikning med
målseganden, dervid »dråparens långliga flyeht» togs i betraktande
såsom en mildrande omständighet for honom att få forsona sig
ined målseganden. Vid de förstnämnde brotten, dömdes
uppenbarligen till dödsstraff i anledning af den tredje af de här ofvan
angifna grundsatserna; men i dråpsaker,— oaktadt Kongl. Maj:t
resolverat (p. 156) och erinrat Hof-Rätten, att man »må rätta
sigli effter Gudz lagh, som i den helga skrilft ähr författat och
effterst i lagboken infort, at det skall gifvvas siäl för siäl,
öga för öga, tand for tand, hand for hand, och fot for fot;., —
ansåg nian sig dock kunna förfara mildare och medgifva
försoning med böter’).
Det bör emedlertid icke förgätas, att hvarje lag bör
uppfattas efter sin tid, det är, efter de förhållanden, under hvilka
den tillkommit, och att vi alltså icke må alltför omildt bedöma
lagarna ifrån 14:de, 15:de, 16:de och 17:de århundradena.
Stränghet var utan tvifvel nödvändig, under tidehvarf af stor laglöshet
och öfvervåld, då, såsom Gustaf 1 yttrar sig, »en part wånde
nu snart icke mera vm at mörde, slå eller skjuta een karl ihjäl,
än thet vore en hundh eller ett annat oskäligt creatur»; men
säkert är, att lagstiftaren begick ett stort misstag, dä han
föreställde sig att han, blott genom att stegra straffhotelserna
och genom att låta verkställa de pinsammaste dödsstraff och
kroppsstraff, kunde förhindra brottsliga begär från utbrott
och förekomma lagöfverträdelse!-. Magnus Ladulås forbjöd i
Alsnö-Stadga 12852) vid 40 markers böter (omkring 1,280 rdr)
den förut vanliga frigästningen, då resande drogo genom landet.
1) Hyltén-Cavallius: Wärend. II. s. 312 o. f. anför flere exempel
på sådana försoningsböter.
2) Diplom, svecan. I N:o 799. och i additam. IV: 9 till Vestgötalagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
