Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Reformationens infytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 Stegrade hotelser om dödsstraff.
Uti Skenninge stadga 1335’) förklarade Magnus Eriksson,
att om någon tog något säf prest eller bonde» vore det ock icke
mera än en höna skulle han »mista lifwet m ed swärd», men
tryggheten i landet blef efter denna strafförhöjning ej bättre,
sniarare sämre än förut.
Likasom uppfostran utvecklar individens anlag och gifver
dem en god eller dålig riktning, allt efter som sjelfva ledningen
af uppfostran är god eller dålig, så äfven i viss grad lagarna
m<ed afseende på folken. Ett barn, som känslolöst och med
h&rdhet, handt.cras af sia uppfostrare, bur ofta en vildsinnad
lmenuiska, som låter andra umgälla den svåra behandling, bon
sjelf i ungdomen erfarit. Der barbariska lagar vänja folket vid
blodiga skådespel, såsom akter af rättvisa, blir folket ock
blodtörstigt, dess seder forvildas och mord- ocb våldsgerningar blifva
betraktade med likgiltighet eller såsom obetydliga tilldragelser.
Till civilisationens heder torde likväl böra anmärkas, att
många af de i Lands- ocb Stadslagarna utsatta qvalificerade d
öds-straff och stympningsstraff for ganska ringa förseelser
synas under loppet af 17:de seklet hafva börjat anses såsom allt
for grymma och derföre icke kommit till verkställighet. Men
det stränga straffhotet trodde man dock vara alldeles
nödvändigt att i lagarna bibehålla till rättssäkerhetens betryggande
eller till afskräckande från brott. Straffhotet skulle derföre
fortfarande qvarstå, om också icke sjelfva straffet ginge i
verkställighet.
Gustaf II Adolf hade visserligen anbefallt underrätterna,
att de skulle »enfaldeligen döma och rätta sigh effter lagh»,
menande, såsom 1643 års Lag-Commission anmärker i sitt
Betänkande af den 17 Mars s å. angående justitie-väsendets
förbättrande, »vthan tvifwel at derigenom skulle skräckelse
wara pa landet ifrån synden, emedan the hörde sådant gå lifwet
an och Nåden stå hos Ofwerheten»2). Man föreställde sig alltså,
att endast domaren stricte ådömde de stränga dödsstraffen,
skulle lagens straffhot ändock verka afskräckan de, men
Konungens benådningsrätt deremot förhindra, att ett allt for
strängt eller orättvist anseilt straff drabbade förbrytaren. De
1) Diplom, svecan. IV. N:o 3106.
2) Åtgärder för Lagförbättring 1633—65. Urkunder samlade af C.
J. Wahlberg. Upsala. 1878. s 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
