- Project Runeberg -  Om dödsstraffet /
19

(1891) [MARC] Author: Knut Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Domstolarnas rättspraxis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dorastolarnes rättspraxis.

19

gilera huruledes Synder, Skam oeli laster . . . behörigen
eorri-geras och straffen delictis noga proportioneras matte». Denna
egentligen åt Hof-Rätterua lemnade frihet1), hvars ändamål var
att afhjelpa en föråldrad lags brister, afsåg likväl endast de
tillfallen, der lagen ieke var fullt klar, men synes hafva blifvit
utsträckt längre, än fräu början ämnades. Derföre ansåg sig Carl
XI uti Kongl. Brefvet t. Svea Hof-ßätt d. 14 Nov. 1684 2)
böra erinra att »Wij hålla wäl betänkeligit, at i the saker, som
efter Lagen och Ware Förordningar äro klare, at låta ankomma
på Sainweten, utan at Domaren uti Civil och Criminal
äh-render stricte rätter sig effter Lagen och Våre Förordningar,
waraudes ibland något äfventyrligt med samveten». Om det
stora inflytande, som emedlertid praxis i början af 18:de seklet
utöfvade på lagens modifierande, vittnar Nehrman, då ban i sin
Jurisprudentia Criminalis (§ 15) yttrar: »att åtskilliga
brott afdömdes efter sedwana, så att Domaren, som i sådana
måls afdömande ej thes mera öfwad war, icke wiste stundom,
b war efter ban döma skulle».

Till bevis både huru lagstiftaren under 17:de seklet fullt
och fast trodde på nödvändigheten att genom hotelse af
dödsstraff söka afskräcka från brott, äfven af jemnförelsevis
ringa beskaffenhet, samt huru det in praxi högst godtyckligt
förfors, tillåta vi oss anföra följande. Under Distings marknad
i Upsala år 1667 hade åtskilliga studenter tillställt oväsende
på gatorna och under oljud och skymford öfverfallit fredliga
innevånare i staden och marknadsbesökande. Uti skrifvelse till
Universitetets Rector d. 13 Februari samma år anbefallde Kongl.
Maj:t (Förmyndare-Regeringen) Consistorium, att »the
skyldigaste til lifwet, the medleste til perpetuel relegation och
the sidste, som minste skulden kunne hafwa, til relegation af
wissa åhr, fällas måtte», och uti Nådigt Bref samma dag till
Landshöfdingen i Upsala Län förklarade Kongl. Maj:t, att »Wij
hålla nödigt at straffet öfwer them af then studerande ungdomen
i Upsala, som så wäl i fjol som nu nyss i Distingen sigh med
uplopp och grassation försedt hafwa, måga så straffas, at the
så wäl som andre kunna förmärkia det intet wara något skämt

1) Se exempel härpå hos Rååf: Samlingar och anteckningar till en
beskrifning öfver Ydre Härad i Östergötland. Örebro. 1861. III. s. 46—47.

2) Schemdeman: s. 876.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:13:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dodsstraff/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free