Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Gustaf III om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tortvr under 16 och 17 seklerna.
35
inhemtat kunskap om den i Tyskland brukliga inqvisitoriska
kriminal-proceduren, hade pinliga medel för att utleta sanning
till en början förekommit såsom ett missbruk, hvilket
småningom, legaliseradt genom häfd, insmugit sig äfven här i
landet. Det är bekant att Konung Erik XIV:s sorgligt
ryktbara så kallade »Konungens Nämnd» bemyndigades använda
och äfven flitigt betjenat sig af tortyr for att uttvinga
bekännelse af sina offer1). Svea Hof-Rätt begagnade sig äfven häraf
i början af sin verksamhet och tillstadde i trolldomssaker,
såsom här ofvan blifvit anfördt (sid. 14), underdomare att deraf
göra bruk. Till Konung Carl XI:s heder kan sägas, att denne
eljest stränge monark genom Kongl. Brefvet den 22
December 1686 uttryckligen forbjöd alla tortyrmedels anlitande
i brottmålsproceduren2). I 1734 års allmänna lag förekommer
icke heller något, som gifver stöd för tillämpande i brottmål af
pinliga medel; tvärtom belägger lagen med straff om Domaren
låter pina någon till bekännelse3). Det enda, som innebar ett
tvång på individens frihet i sådant hänseende, var det i 17 kap.
37 § Rättegångsbalken införda stadgande, att »i grofva
brottmål må domaren försöka med svårare fängelse att få
sanningen i ljuset, der bindande liknelser och omständigheter finnas
emot den, som anklagad är» — men äfven detta tvångsmedel
har nu mera försvunnit ur den svenska lagstiftningen4). Under
första hälften af 18:de århundradet användes likväl icke så
sällan, och tvärt emot Carl XI:s förbud och nämnde stadgande
i 1734 års lagbok, tortyrmedel och fångars inspärrande i pinorum.
Det var just i anledning af de grofva missbruk, hvilka
häraf uppstått, som Gusta^ lll föranläts att begynna sin re-
tidigt som vid slutet af 13:de seklet, ingått såsom en väsentlig del i den
svenska kriminalproceduren.
1) Jfr Silfverstolpe: Om Jöran Persson och Konungens Nämnd p
a. st. s. 334, 361, 378, 389.
2) Der heter det: »Wij finne mycket betänckeligit, at låta någon
pinas til sanningens utsäjande, som är osäkert och minsta sanning ther
med utletas . . . heller lämna the misstänckte under Gudz Domb än plåga
och dömma någre oskyldige». (Schmedeman: s. 1087).
3) I 17 kap. 37 § R. B. säges det: »Ej må domare eller
Befallningshafvande låta någon till bekännelse pinas eller plågas, gör det någon»
o. s. v.
4) Genom Kongl. Förordningen den 12 September 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
