Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Ridd. o. Adelns deputerades yttrande angående Dödsstraffet och om trolldom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ridd. o Adelns deputerades yttrande angående dödsstraff. 44
straffens formäga att afskräcka frän brott. Pä grund af
denna tro, föreslog man, att, ii stället för dödsstraffet, som
lagen i 16 kap. 1, 3 och 5 §§ M. B. för en
barnamör-derska utsätter, borde hon umgälla sitt brott med trettio
par ris och efter uppenbar kyrkoplikt arbeta å Kronans
tukthus i al sin lifstid samt hwari år, på den dag brottet
fSröfwades, utställas wid en påle i halsjärn at twänne
timmar i allmänhetens åsyn skämmas sä ock där ofwan
upå med et par ris affstraffas på det», såsom orden lyda,
»fasan för den grofwa missgärningen hos åskådarne och
allmänheten årligen måtte uplifwas». Enahanda tanke
uttryckes i fråga om bestraffning för mordbrand enligt 11 kap.
M. B., då det säges, att »en slik missdådares (mordbrännares)
mer eller mindre känsla af straffet är för samhället mindre nödig
än den angelägenheten, at därigenom hos andra injaga en
sådan fasa och afsky för brottet, som icke lätt glömes,
utan ständigt i minnet inskärpes», Derför proponerades
äfven, att ett straff’ på nämnde förbrytelse borde utsättas, som
kunde vara »i sä måtto lämpligare än dödsstraffet, at
det må göra et längre och årligen förnyadt intryck på
allmänheten», hvarföre den brottslige borde »jemte högsta
kroppsplikt af spöslitande, arbeta i all sin lifstid under kronans
häkte och årligen på den dag, han brottet begått, med
sex par spö afstraffas».
Vidkommande frågan om upphäfvande af straff’ för
trolldom, så instämde de deputerade uti den af Konungen i dess
proposition uttalade åsigt i saken. De deputerade erinrade
derom hurusom »väl trollkarlar och trollkonor både uti
gamla och nya Testamentet af den Heliga Skrift nämnas med
utsatt både timligt och ewigt straff’; men som ett slikt brott,
hwilket innefattar ett samråd och hjelp eller ingifwande
af den onde anden, at genom underbara och obekanta
medel skada andra menniskor, är uti wårt samhälle nu för
tiden aldeles okunnigt, och hwad däraf fått namn grundat sig
egentligen uti forntidens widskeppelighet», hvarföre vore
onödigt »att i swänska lagstiftningen omnämna både brottet och
straffet, utan bäst det berörde paragraphe til förekommande af
wantro hos de enfaldige och däraf härrörande widskeppelse
ur lagen uteslutes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
