Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Presteståndets deputerades yttrande om Dödsstraff, trolldom och barnamord - Förordningen den 20 Januari 1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779.
ledda på brottslighetens väg1), eller, så till sägandes narrade
att föröfva grofva brott och missgerningar? Betänker man huru
det i verkligheten står till med den allmänna upplysningen i vårt
fädernesland, finner man, huru den af Beccaria för mer än
hundra år tillbaka gjorda anmärkning äfven nu eger
tillämplighet, nämligen: »att ännu har icke det lyckliga tidehvarf inträdt,
då sanningen, likasom hittills villfarelsen, skall tillhöra den
stora mängden af nationen»2).
Af stor betydelse är och förblifver den lagförändring, som
genom Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779 till—
vägabragtes. Den var första begynnelsen till den genomgripande
reform i kriminal-lagstiftningen inom vårt fädernesland, som det
tillbör det 19:de seklet att fullständigt genomföra. Lagstiftaren
har genom denna författning uttalat,
I. att han i flera fall från träd t
principen att använda dödsstraff
såsom medel för afskräckande
från brott, samt
II. att han likaledes vid bestraffning
af vissa sedlighetsbrott, icke
vidare ville hy 11 a den fr ån Mosaiska
lagstiftningen hem tade
grundsatsen, att dessa brott allena genom
blod skulle kunna försonas.
1) Hellstedt: Några drag ur dödsfången Hjerts lefnad. Göteborg.
1876. s. 12—13 berättar huru denne brottsling möttes af »frestaren inom
fängelset i en ny skepnad», nämligen såsom en medfånge, en f. d.
provisor, — »ett redskap i djefvulens tjenst», säger hr Hellstedt, samt omtalar
att »någon tid efter öfvergången från Satans makt till Gud» kunde Hjert
skrifva ett bref till sin fader. (s. 25). — Vid den tid, då samme
brottsling hade till Kgl. Maj:t inlemnat ansökning om försköning från
dödsstraffet, gjorde en aktad prestman den anmärkning »att emedan Hjert nu
ångrade sitt brott och vore botfärdig, vore det för honom den största
olycka om han skulle benådas; ty- nu kunde han dö en salig död, men om
han fortfarande skulle lefva i straffäugelset, kunde det hända att
djefvulen åter finge makt öfver hans hjerta och att han fölle igen i nya synder.»
2) Det delitti e delle pene. XVI. »Non è ancor giunta l’epoca fortunata,
in cui la verità, come finora 1’errore, appartenga al maggior numero».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
