Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Theorierna om Statens straffrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Theorierna om Statens straffrätt.
det folk liar hunnit, hvars rättsuppfattning skall i strafflagen
erhålla sitt uttryck. Fullkomligt riktigt yttrar derföre Starke:
»Jede Zeit hat ihrén besonderen Typus; das Leben des "Volkes
von heut ist ein anderes als das früherer Zeiten. Auch die
Gesetze, wie die Strafen mössen andere, dem
Kultur-stande angepasst sein»1). Lagstiftaren måste, såsom vi
nvss sade, icke uraktlata att taga de konkreta förhållandena i
öfvervägande. Framfor allt måste han göra det, då det på
allvar frågas: Ar dödsstraffet under närvarande förhållanden
rättmätigt? Ar det ändamålsenligt eller kan det måhända
ersättas af något annat straffmedel, hvilket lika säkert som man
hittills föreställt sig att dödsstraffet förmått göra, kan värna
Statens förnuftsgiltiga intressen?
Granskar man de sedan Beccarias tid inom
Kriminalrättsvetenskapen uppställde straffrättstheorier, finner man huru
filosofer och rättslärare ur de mest skiljaktiga grunder sökt, än
ett forsvar for dödsstraffets rättmätighet, än tvärtom bevisen
för dess förkastlighet. Anhängarne af de så kallade absoluta
straffrättstheorierna,— rättvisans eller vedergällningsteorierna —
hvilka uteslutande ur rättvisans idé vilja härleda rättslig
giltighet for allt straff, antaga, ehuru med åberopande af ganska olika
skäl, att dödsstraffet är ett rättmätigt straff for vissa brott,
särdeles for mord. Enligt dessa vedergällningstheorier skall
lagstiftaren söka än att, efter Guds forebild, genom strafflidandet
forverkliga den i den högre verldsordningen herrskande lagen
om moralisk vedergällning och derigenom återställa det rättas
herravälde på jorden, än genom straffet finna medel till
upphäfvandet af den genom brottet förorsakade skada, än genom
att ställa straffmedlen i närmaste likhet med det genom brottet
förorsakade onda åstadkomma rättvisa, än genom straffet
realisera en expiation eller ett moraliskt försonande af brottet, än
ställa straffet såsom en vedergällning, i förhållande till
görningens värde, än genom straffet återställa den violerade lagens
okränkbara helgd2), o. s. v. Enligt dessa så kallade absoluta
1) Verbreehen und Verbrecher in Preussen 1854—1878. Berlin 1884,
s. 239.
2) Se härom Hepp : Uber den gegenwärtigen Stånd der Streitjrage Ober
die Zulässigkeit der Todesstra/e. Tübingen. 1836. p. 29—64: Darstellung
und Beurtheilung der deutschen Strafrechts-Systeme, Heidelberg. 1845. I—11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
