Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Professor Boströms lärosatser om Dödsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Boströms lärosatser om dödsstraffet. 80
märksamhet blifvit riktad på dödestraffet Han har angifvet,
att straffets ändamål är, såsom orden lyda, >.att värna
stats-lifvets normala fortgång från de faror, som kunna hota
det från medborgarnes sinnliga, rättsvidriga vilja och farliga
öfvertygelse», eller med andra ord »att utgöra ett nödvändigt
skyddsmedel för statens förnuftsgiltiga intressen
och rättigheter». Han har derjemte uttalat i afseende på
dödsstraffet att icke blott rättigheten utan ock forpligtelsen att
»straffa med döden’) eller att absolut betaga
brottslingen förmågan att skada inträder först när den
brottsliges vilja gått ut på tillintetgörandet af statens
eller den enskildes personlighet eller i allmänhet med
uppsåt begått en handling, som röjer, att han alls
icke bär aktning för något slag af menskliga
rättigheter» s).
Emot denna från den Boströms k a filosofiens grundsatser
utgående lära om dödsstraffets rättmätiga användande, hafva vi
i första upplagan af detta arbete (sid. 42) anmärkt, att
»följdriktigt måste densamma leda till mycken stränghet». Man kan
dock tryggt tillägga, att en strafflagstiftning, byggd på en sadan
uppfattning af dödsstraffet måste, om den nämligen
konseqvent genomföres, förete snarare en tafla af grymhet än af
rättvisa. När den Boströmska satsen bjuder, att dödsstraff
skall inträda »när den brottsliges vilja gått ut på
tillintetgörandet af Statens eller den enskildes personlighet»,
så måste deraf följa, så vida en konseqvent tillämpning eger rum
att enhvar, som, i den afsigt och i de fall 8 kap. 1 § 1 och
3 mom. af 1864 ars strafflag omförmäler, »gjort uppror eller
annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan
eller försök dertill» (såsom orden i denna paragraf lyda) och
den sålunda uppkomna faran varit betydande, skall undergå
dödsstraff. Ty hvarje riksförrädare eller upprorsmakare, som
1) Boström: Helvetesläran, s. 13 not 3, förklarar, att samhället,
genom verkställande af straff, »endast befordrar brottslingens sanna bästa,
ja, att det till och med icke gör något annat, när det genom dödsstraffet
rättvisligen skiljer honom vid lifvet, d. ä. när det blott befriar honom
ifrån en sinnlighet, öfver hvilken förnuftet hos honom har visat sig sakna
all makt». Jfr Skrifter af Boström Upsala 1883. II. s. 512. o. f.
2) Kursiveringen här och i det följande är gjord af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
