Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Professor Nyblæus om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Mord och dråp enligt lagspråket.
blifvit sålunda tillämpad, att straffet i vanliga fall blifvit
bestämdt, ieke till straffarbete för lifstiden, utan till straffarbete
på viss tid frän 10 till 6 år och lifstidsstraffarbete har ådömts
endast i de svåraste fall af dråp. Ja, 186-1 års lagstiftning står
så långt från den Boströmska åsigten, att om dråp egt rum af
hastigt mod, utan afsigt att dräpa, tillåter lagen (14: 5 Str.
L.). vid synnerligen mildrande omständigheter, att straffet kan
stanna vid allenast 2 års straffarbete. Vi anteckna emedlertid
med särdeles tillfredsställelse, hurusom professor Nyblæus genom
ofvan anförda modifikation synes hafva frånträdt den
stränghet, som han vid utgifvandet af de tvenne första upplagorna af
sin framställning af de Boströmska lärosatserna om Statens
straffrätt, ansåg sig böra vidhålla i fråga om dödsstraffets
rättmätiga användande. Denna modifikation utvisar, att ban
funnit sig föranlåten erkänna nödvändigheten af en väsentlig
afvikelse från Boströms yrkande, att Statens rätt och pligt att
straffa med döden eger rum — eller med andra ord att
dödsstraffet är rättmätigt — vid alla tillfallen »när den brottslige
sökt att tillintetgöra Statens eller den enskildes
personlighet» eller »företagit en handling, som objektivt röjer,
att förnuftet till den grad förlorat sin makt öfver hans
sinnlighet, att denna kan förleda honom till hvilken brottslig
handling som helst».
Då emedlertid ifrågavarande modifikation ställes i samband
med den åtskilnad, som i lagspråket göres mellan mord och
dråp, tillåta vi oss göra den erinran, att »i lagspråket» har
ordet mord haft och har ännu efter olika lagar, en skiljaktig
betydelse. Begreppet mord är icke efter 1864 års strafflag,
hvad det varit enligt Missgerningsbalken i 1734 års lag. Det
har i den förra fått en vidsträcktare omfattning än det egt i
den senare. Enligt 1734 års Missgerningsbalk, och i likhet med
den uppfattning, som framträder i Sveriges gamla lagar,
karakteriserades mord deraf, att någon »försåtligen och i löndom»
(såsom det i 12 kap. M. B. säges) — det är på ett lömskt och
nedrigt sätt — afhändt en annan lifvet eller för gemingeus
föröfvande valt ett tillfälle, då den anfallne icke var i stånd
att försvara sig Lagstiftaren fastade härvid sin uppmärksamhet
hufvudsakligen på det skändliga i brottets utförande, hvarföre
också stadgades, att mördare skulle undergå ett nesligt qvali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
