Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Den nya italienska kriminalistskolan om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den italienska nya kriniinalistskolan om dödsstraffet. 93
betraktas såsom den retrograda uppenbarelsen af den
förhistoriska, all moralisk känsla saknande, menniskan1) (Simia,
Homo), hvarifrån nutidens menniskor antagas hafva utgått.
Det har allt hittills varit en i kriminalrätten erkänd
grundsats, hvilken funnit sitt uttryck i alla nutidens strafflagar, att
nämligen icke någon person bör åläggas kriminelt ansvar med
mindre än att han kan anses vara för sina gerningar t ill—
räknelig, det är: hafva egt förnuftets bruk och handlat med
fri vilja. Med andra ord: kriminalrätten fordrar icke blott
kausalitet utan ock responsabilitet hos gerningsmannen, innan
straff kunna honom ådömas. Den nya skolans män förebrå
hvad de kalla den klassiska eller gamla skolans jurister och
samtidens lagstiftare att de hittills hufvudsakligen fäst
uppmärksamhet på den yttre handlingen, brottet emot en genom
upprepad sedvana stadfästad samhällsordning, men antingen alldeles
icke eller högst ofullständigt studerat sjelfva brottslingen De
föregifva sig på experimentel väg, genom noggranna
observationer på ett stort antal i fängelser intagna individer, hafva
kunnat konstatera tillvaron af en generel brottslingstyp2),
(type crimiuel) med vissa bestämda psychiska och fysiska igcn-
le criminel de 1’homine primitif, et ön a chercbé à établir des analogie9
morales existant entre tes criminels des pays civilisés et les sauvages ou
les hommes des äges antérieurs. Mais 1’analogie des caractères
psycbi-ques, déjà difficile à établir chez les criminels et les sauvages
contempo-rains. devient tout à fait problématique lorsqu’il 9’agit de l’homme primitif».
1) Professor Albrecht förklarade på den första
kriminal-anthropo-logiska kongressen i Rom 1885, att från morphologisk synpunkt sedd, står
menniskan lägst bland apslägtet (»au point de vue morphologique l’bomme
est le pius inférieur des singes»). Aetes du premier Congrès international
danthropologie criminelle de Rom. Turin 1886. p. 105).
2) Lombroso: L’homme criminel p. 224 o. f. samt i hans bok
L’An-thropologie criminelle et ses récents progrès. Paris. 1890. p. 26—56 angifver
såsom kännetecken på en sådan typ: kraniets ringa omfång, oxycephali,
prognatbisme, frånvaro af eller mycket ringa skägg, yfvigt ulligt bår,
trubbig eller örnnäsa, stort utveckladt käkben, stora såsom handtag
utstående öron, långa armar, stora ögonhålor, sammanväxta ögonbryn, låg panna,
skelögdhet, vensterhändhet, ful uppsyn, hvarförutan tatuering på kroppen
vanligen förekommer. »La pbysionomie typique du criminel se rencontre
par exception chez l’homme honnète et presque regulièrement chez l’bomme
déshonnète» (p. 244); och beträffande tatuering, hvarvid Lombroso synes
fästa stor vigt, säger ban »le tatouage est en effet un des caractères
essentiel9 de l’homme primitif et de celui qui vit encore à 1’état sauvage»,
Olivecrona; Dödsstraffet. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
