Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dess föregifna afskräckande förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Dödsstraffets föregifna afskräckande förmåga.
synnerlig uppmärksamhet. Men, om det numera är den stora
mängden, som med fasa betraktar dödsstraffet, så måste dock
härvid ihågkommas, såsom nvss sades, att det är samhällets
fredliga, välsinnade medlemmar, de der icke hysa brottsliga
afsigter, hvilka så göra. Samhällets dragg deremot känner ingen
rysning vid åsynen af en afrättning1), icke samma fruktan för ett straff,
som blott upprör dess sämsta lidelser. Kunde dödsstraff al 1 tid
och omedelbart följa på mord, skulle måhända straffet medföra
afskräckande verkan, ty då visste hvarje brottsligt sinnad menniska
hvilket straff som oåterkalleligen genast skulle följa gerningen i
spåren. Men nu, då en aflägsen möjlighet allena, icke
vissheten, af ett dödsstraff framstår för brottslingens inre öga,
måste den åsyftade moraliska effekten blifva af ringa betydenhet.
Den person, som, efter mogen öfverläggning star färdig att
begå ett groft brott, foreställer sig alltid, i nittionio fall af
hundra, att ban skall kunna gå så försigtigt tillväga, så väl
beräkna alla eventualiteter vid brottets föröfvande, att ban icke
skall upptäckas ocb följaktligen undgå allt straff. Äfven
om ban reflekterar öfver möjligheten af att blifva upptäckt,
tror ban dock, och hoppas alltid, att han icke skall vid
domstol kunna lagligen öfverbevisas om någon delaktighet i brottet.
Lagens hot om dödsstraff verkar följaktligen icke kraftigare än
lagens hot om lifstidsstraffarbete, alldenstund brottslingen,
förblindad af sina passioner, inbillar sig sjelf att han skall
undslippa allt straff2).
1) Donkersloot: Die Todesstrafe und die Psyehologie. Münster. 1865.
p. 22.
2) När predikanten vid fängelset i Horsemonger Lane, Rev. J. Jessop
den 24 Februari 1865 förhördes inför den af engelska regeringen
förordnade bCapital Punishment Commissionv, yttrade han på framställde frågor,
bland annat: »I do not think that when persons commit murder they take
the element of deteetion into account: they are usually of a higher class
than the ordinary thieves .... and they usually plan their murders and
the plan them, as I believe, wi th the hope and expeetation that they will not
be detected; and when they commit a murder, or plan it, they do not
inta-gine that they shall be found outv. (Report of the Capital Punishment
Com-mission. London. 1866. p. 299—300). — Jfr Henry Romilly: The punishment
of Death. London. 1886. p. 36; 54—55; — Prosper Despinb: Psyehologie
naturelle. Paris. 1868. III. p. 260. o. f. — Lombroso: L’homme criminel
anmärker p. 426: »Les pius grands coupables ne prévoient jaruais la possibilité
pour eux d’ètre découverts»; och Proal: Les réformes proposées par V An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
