Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dess föregifna afskräckande förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Afrättningar i Irland utan afskräckande verkan.
hålla någon juryman, som utan afseende på hot om hämnd,
vågade falla den brottslige, nödgades man inrätta extraordinära
domstolar for att, utan biträde af jury, döma de ogerningsmän,
som polismyndigheten kunde ertappa. Denna stränghet har i
åratal förblifvit utan åsyftad verkan oeh endast bidragit att
öka befolkningens bitterhet och hat emot sina engelska herrskare.
De agrariska morden och morden på embetsmän och polisens
tjcnstebiträden hafva fortfarit, om de ock tidtals mera sällan,
tidtals åter oftare, förekommit. Det har varit först någon tid
efter det att Gladstone?s år 1882 genomförda Bill, om arrende
af jord i Irland, vunnit tillämpning, hvarigenom lättnader
bereddes åt de irländske brukarne af de engelska egendomsegarnes
jord, som äfven en smula mera lugn och sans hos befolkningen
synes hafva inträdt och i samband dermed en något bättre
betryggad personlig säkerhet. Men benägenheten för mord på
godsegare och deras agenter, på embetsmän och ordningens
väktare har likväl hos irländarne alltjemt underhållits till följd
af ett djupt rotadt race-hat mot afkomlingarne af dem, som
med våld bemäktigat sig Irland. Förnyade utbrott af detta hat
hafva föranledt det engelska Parlamentet att 1887 antaga en
särskild strafflag for Irland, hvilken i vissa fall upphäfver jury
och förlägger ransakningen af grofva brott till England.
Irländarne betrakta emedlertid allmänt engelsmännen, eller
Sach-sarne, på sätt folkspråket benämner dem, såsom de der med våld
fråuröfvat dem deras fäderneärfda jord och behandlat dem som
trälar. Der hatet, sedan sju århundraden tillbaka, ständigt funnit
sådan näring, lärer benägenheten för mord ingalunda kunna
utrotas, snarare förstärkas, genom fortsatta blodiga afrättningar. I
November 1867 hängdes i Manchester 3 irländare Allen, Larkin
och Gould, tillhörande ett hemligt sällskap, hvilka under försök
att ined våld befria 2 häktade fenier, dödat en polistjenstcman.
Från hela Irland förspordes en förkastelsedom öfver den
stränghet, hvarmed engelsmännen förfarit mot de trenne männen’),
hvilka af sina landsmän lofprisades såsom martyrer, de der
fallit otter för sitt fosterlands heliga sak.
1) Jfr Henry Romilly: p. a. st. p. 148—49. »It is not a punishment
appropriate to the case of persons, whose offence is mixed up with
ob-jects with wbich any considerable fraction of a community sympathise,
especially where the sympathisers are separated in territory, religion, race,
and traditional political feeling from the rest of the nations.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
