Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dödsstraffets tillämpning för att statuera exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Dödsstraffets tillämpande i 8 fall af 9 ej nödvändigt.
som förut dödsstraffet att reagera emot de gröfsta brott och
att afhålla från mordgerningar och rån af svåraste art.
Enligt den praxis, som hos den högsta dömande
myndigheten och hos Kongl. Maj:t i nådeväg gjort sig gällande, har
dödsstraffets tillämpande, såsom af Tabell X synes, i de allra
flesta fall icke ansetts nödvändigt. Det liar icke såsom regel,
utan man kan hellre säga såsom undantag, förekommit att
de-linqventer blifvit afrättade. Men enligt den Boströmska åsigten
skulle förhållandet hafva varit omvändt1), så att flertalet af de
dödsdömde bort halshuggas.
Bland de 78, enligt den allmänna Strafflagen under loppet
af nämnde 25 år, af Hofrätterna för mord, eller mord i
förening med annat brott, till döden dömde brottslingar
hafva, såsom nyss nämndt är, allenast i) undergått dödsstraffet.
Sakförhållandet har alltså varit det, att, under samma tidsperiod,
af 9 till döden dömde har blott 1 fått med sin död illustrera
eller, såsom man älskat att säga, »häfda lagens majestät».
Praxis under den tid, som forflutit sedan den nya Strafflagen
blef gällande, utvisar alltså ganska tydligt för en hvar, som gör
sig möda att taga kännedom om verkliga förhållandet, att
dödsstraffets tillämpande i 8 fall af 9 icke ansetts hafva
varit af behofvet påkalladt för den allmänna rättsordningens
upprätthållande i Sverige.
Vi, for vår del, äro visserligen af den mening, att det icke
ens varit af någon tvingande nödvändighet att låta aflifva de
9 individer, hvilka nu skola infor efterverlden vittna om
rättvisans skipande i vårt fädernesland under senare hälften af det
19:de århundradet. Frågar man hvarföre var dessa 9
brottslingars aflifvande nödvändigt? får man blott till svar, derest
den svarande vill vara fullt uppriktig, att det varit nödvändigt
for att statuera exempel, som skulle verka afskräckande på
andra individer med tankar på brott. Folket bör få veta, har
man sagt, att dödsstraff verkligen existerar i Sverige och att
det icke qvarstår såsom ett tomt och overksamt ord i lagen.
1) Nyblæus; p. 24. »Vi vilja icke hafva förnekat att äfven vid mord
förmildrande omständigheter kunna förefinnas, hvilka kunna göra det till
en pligt för Staten att icke använda dödsstraff, men sådana fall utgöra
undantag, hvilka icke upphäfva den allmänna regeln i afseende på
dödsstraffets tillämpning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
