Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dödsstraffets tillämpning för att statuera exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Principen att statuera exempel.
165
Derför bör det, dä eller då, gå i verkställighet, ty »le
prédi-oateur le pius éloquent est toujours le bourreau».
Resultatet blifver alltså, efter denua strängare mening, att när något
brott blifvit begånget, hvilket genom sina dermed förenade
omständigheter väckt större uppmärksamhet, måste delinqventens
halshuggande utgöra det medel, som på en gång skall injaga
skräck hos de illasinnade i landet och tillika verka lugnande
på de samhällsmedlemmar, hvilkas uppjagade inbillning
förespeglar dem förnyad våda för samhället, derest den brottslige
skulle inneslutas i ett fängelse, för att der under sin återstående
lifstid försona sin missgerning. Men att en menniskas
aflif-vande skall på detta sätt tjena såsom medel för dylika
främmande,om än nyttiga ansedda ändamål, torde, såsom vi redan
anmärkt (s. 76), i sanning icke kunna uppskattas såsom
förnuftigt eller värdt erkännande.
Professor Nyblaeus (p. a. st. s. 26) har visserligen
medgifvit, att »det är oförnuftigt att betrakta aflifvandet af en
menniska, hvilken har ett förnuftigt ändamål i sig sjelf såsom ett
medel att afskräcka från brott», men deremot vill han icke
medgifva att lifstidsstraffarbete kan ersätta dödsstraffet eller
»göra brottslingen helt och hållet oskadlig», emedan, såsom han
säger, »erfarenheten skulle visa fast mer att de gröfsta
brotts-lingar icke sa sällan (?) lyckas att bana sig väg ur fängelset»’).
Och han tillägger, att »så länge en person, som begått mord,
bibehålles i samhället, är det ingen fullständig säkerhet, att ej
samhällets laglydige medlemmar kunna blifva experimentalfalt
för hans rättsvidriga vilja».
Det är oss fullkomligt - obekant hvarifrån man hemtat en
för vårt fängelseväsens beskaffenhet så nedslående uppgift
som att »de gröfsta brottslingar icke så sällan lyckas bana
sig väg ur fängelset» eller rymma. Vore denna uppgift fullt
riktig, skulle den utgöra ett starkt bevis på fångvårdens mycket
otillfredsställande skick inom vårt fädernesland. För att
emedlertid förvissa oss om rätta förhållandet i denna sak, hafva
vi begärt och frän Kongl. Fångvårdsstyrelsen erhållit
officiel uppgift på antalet rymde och er tappade lifstidsfångar
under 25-ärspcriodeu 1865—89. Häraf framgår, att bland en
1) Kursiveringen är a£ oss gjord.
Olivecrona-. Dödsstraffet.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
