Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Dödsstraff för mord. Afrättningar afskräcka icke från detta brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Afrättningar afskräcka icke från brott. 188
vid afrättningar, utan att hågkomsten af straffexekutionen
sedermera i ringaste niäu kunnat verka afhallande, när
gernings-mannen derefter begått mord1). Då lagstiftaren trott sig genom
1) En fångpredikant vid namn Robebts i Bristol har intygat, att
bland 167 till döden dömde brottslingar, som han i fångelset tillfrågat, hade
ej mindre än 161 erkänt, att de förut varit tillstädes såsom åskådare vid
afrättningar (Philips: Vacation thoughts p. 87 — 88). Genom de intyganden,
som lemnades inför en kommission af engelska Öfverhuset 1856, upplystes
det, att grofva brottslingar oftast åskådat afrättningar. Presten
Bicheb-steth, hvilken afhördes såsom vittne, försäkrade, att de Märsta fångarne
hafva alltid bevistat offentliga afrättningar; och angående mördaren Hatto,
så hade denne varit tillstädes vid en afrättning inom 12 månader förr än
han begick det brott, för hvilket han sedermera sjelf afrättades» (se
Be-port from the select committee of the House of Lords ön capital punishments.
London. 1856. p. IV. 8, 11). — »Plusieurs ecclésiastiques attachés au service
des priaons nous ont affirmé que la plupart des condamnés auxquels, à
ce moment suprème, ils avaient offert les secours de la religion, leur
avaient avoué que dans le cours de leur vie, non-seulement ils avaient
assifitè à des exécutions capitales mais qu’ils en avaient avidement
recher-ché le spectaclea. (Berenger: De la repression pénale ii p. 240). —
Lom-br080: L’homme criminel p. 334 anmärker: »L’insensibilité des criminels
est prouvée par la fréquence des meurtres commis peu de temps après
une exécution et dont les auteurs avaient été temoins. — C’est mèrae là
un des arguments les pius puissants en faveur de 1’abolition de la peine
capitale, peine qui certainement détourrie du erime bien moins d’individus
qu’elle n:y en pousse, gråce à cette loi d’imitation qui excerce un si grand
prestige 9ur les masses; gråce encore à cette espèce de charme horrible
qui attire la foule autour des victimes de la justice, à cet appareil
lugubre et solennel si propre à chatouiller la vanité des autres malfaiteurs».
Den beryktade mördaren Djos Per Andersson (Dal-Pklle kallad),
hvilken afrättades på galgbacken utanför Upsala den 28 Mars 1849), har
yttrat i sina efter hans död utgifna i>Betraktelser öfver fånglifvete
(Upsala. 1849. p. 12): »Jag har sjelf», säger han, warit vittne till trenne
afrättningar. Jag anade icke då, att jag sjelf en dag skulle vara hemfallen
under bilan; men jag känner nu, att, om jag äfven varit förvissad härom,
jag icke utaf blott fruktan för dödsstraffet skulle hafva blifvit en annan
menniska».
På vår begäran hade fångpredikanten vid länsfängelset i Carlstad,
utan att angifva anledningen, tillsport den för flera giftmord anklagade
och äfven till dödsstraff dömde f. d. kyrkoherden Lindbäck, om han varit
åsyna vittne till någon afrättning. På denna fråga svarade Lindbäck,
att han för längre tid tillbaka varit tillstädes vid en afrättning på
Hillingen, och vatt st ra ff exekutionen på honom gjort ett djupt intryck. De af
Lindbäck sedermera föröfvade afskyvärda brott ådagalägga emedlertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
