Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Om Bibelns föreskrifter, såsom grund för Dödsstraffets bibehållande i allmänna strafflagen - Hyperorthodoxien förklarar dödsstraff vara en stor välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Hvperorthodoxien förklarar dödsstraff vara en stor välsignelse.
heten att bränna trollpaekor lefvande ä bål och att halshugga
oeh bränna barnamörderskor.
Hvperorthodoxien framhåller tor lagstiftaren ännu i våra
dagar judendomens af vrede oeh hämnd ljungande Gud, men
synes förgäta Verldsförsonarens milda lära om den allgode,
kärleksrike, barmhertige, Himmelske Fadern, som skänkt
menniskan tillvaron for att här på jorden uppfostras, utvecklas och
förädlas och sålunda blifva skicklig till ett högre, fullkomligare,
och derföre saligare lif efter detta.
Under de första århundradena af kristendomens utbredande
bland folken gällde, såsom vi här ofvan (sid. 8) omförmält, den
grundsatsen: »Eccleaia abhorret sangvine*. och flere af
kyrkofäderna, såsom Augustinus, TertuUicums, Lactantius, uttalade
uttryckligen sitt ogillande af dödsstraffet. Men under medeltiden
med dess ända in i den nyare tiden sig utsträckande grymma
religionsförföljelser, inträffade ett omslag i åsigterna hos kyrkans
män angående dödsstraffet. Äfven efter reformationen, blefvo
protestantismens förkunnare detta straffs förnämsta försvarare.
Från en äktad prestman i landsorten, hafva vi, i anledning
af en verkställd, afrättning, emottagit en skrifvelse, deri det,
bland annat heter:
»att Gud vill dödsstraffet; att det är Gud, som sänder
döden öfver brottslingen, närmast för att förhjelpa honom
sjelf till det sanna lifvet; att det är en riklig nåd, som
inneslutes i dödsstraffet; att dödsstraffet och dess
bibehållande ej är någon förbannelse, utan i stället en stor
välsignelse, i synnerhet för de brottslingar sjelfva, som gjort sig
deraf förtjente, men ock för bela vårt kära svenska folk,
och att det är Gud sjelf, som tager den lifdömdes lif, liksom
det är Gud sjelf, som befallt att afrättningen skall ske
genom svärd» ’). Till sist tillägger brefskrifvaren den erinran
åt »Öfverheten, att den ej kan se till hjertat, derföre kan det
ej med rätta påstås, att Öfverheten bör, när et:
miss-dàdare, som blifvit dömd till döden, omvänder sig, benåda
hqnom till lifvet».
Lyckligtvis saknas det icke framstående theologer, hvilka
påvisat ohållbarheten af de bevis, som man från en ensidig upp-
1) Enligt denna, äfven af andra vidhållna mening, måste det vara stri.
dande emot Guds ord och vilja att verkställa afrättningar medelst bila eller
genom hängning, såsom det föreskrifves i de flesta nu gällande strafflagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
