Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Grunder för Dödsstraffets borttagande ur den allmänna strafflagen - Dödsstraffet icke vidare nödvändigt för den allmänna rättssäkerhetens betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernås lika resultat bör det mildare straffet användas. 213
2. att i valet mellan tvenne straffmedel hellre
använda det lindrigare, om, genom detta, samma
resultat kan ernås som genom det strängare.
Den svenske lagstiftaren har under de sista 112 åren sökt
följa dessa grundsatser och såsom det synes med framgång.
Sedan 1779 har lagstiftaren, på sätt vi ofvan anmärkt, upphäft
dödsstraffet for trolldom, stöld 3:dje eller 4:de resan,
kyrko-tjufnad, nidingsstöld, m. ni., våldtägt, tvegifte, tvefallt hor,
enkelt hor 4:de resan, förskingring af allmänna medel, upproriska
företag (6: 12 M. B.), rån, falsk myntning, samt äfven för
blasphemie, lasteligt tal mot Konungen, tidelag, crimen raptus,
blodskam, röfveri, barnamord, fosters fördrifvande, dråp,
hvarjehanda våldsgerningar, m. m. hvilka, enligt 1734 års lagbok,
skulle bestraffas med döden. Lagstiftaren har ock ur lagen
borttagit alla de qvalificerade dödsstraffen. Och der dödsstraff
i 1864 års strafflag numera qvarstår, är ändtligen detta straff
i allmänhet blott stadgadt alternativt jemte straffarbete på
lifstid. Under det att alltså användningen af dödsstraffet
på detta sätt, steg för steg, blifvit inskränkt, har emedlertid
den allmänna rättssäkerheten onekligen blifvit bättre bevarad
än förut; och detta har inträffat, märk väl! sedan lindrigare
straffmedel än dödsstraff tillämpats för de gröfsta brotten
Justitie-Statsministerns och Chefens for Justitie-Departementet>
embetsberättelser meddela bevisen härpå; och om icke Rikets
Ständer äfven sjelfve varit öfvertygade om tillvaron af ett så
lyckligt förhållande, hade Ständerna 1863 säkerligen icke, for sin
del, beslutit, att, med ändring af Kongl. Maj:ts proposition,
såsom regel godkänna, att dödsstraff icke vidare skulle såsom ett
absolut straffmedel inforas i den nya strafflagen.
Vid betraktande af sådana redan hos oss vunna resultat, i
fråga om brott, som förut varit med dödsstraff belagde, torde
det icke anses vara obefogadt, att draga den slutsatsen:
att samhället sannolikt icke skulle erfara någon
olägenhet o ni dödsstraffet helt och hållet
upphäfdes och ersattes af straffarbete för lifstid
eller, i särskilda fall, för viss längre tid (20 —25 år).
Till stöd för denna sannolikhet (något positivt, af en
längre tids erfarenhet bestyrkt, bevis liar hittills icke kunnat
Olivecrona: Dödsstraffet. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
