Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Dödsstraffet kan drabba en oskyldig person och en upprättelse blir icke möjlig - Misstag om gerningsmannens responsabilitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru undvika misstag oin gerningsmannens responsabilitet ? 227
systemet, ile rubbningar af hjernans normala funktioner, som
härleda sig af alkoholism, epilepsi, hysteri, syfilis m. m. Vid
mer än hälften af alla brott, som här i landet foröfvas, är utan
tvifvel spritdryckers omättliga fortärande den verkande orsaken,
att gerningsmannen vid foröfvandet af brott i mer eller mindre
grad saknat förmågan att kunna fullt bedöma sitt
handlingssätt. Brottmålsransakningar rörande dråp af hastigt mod,
knif-liugg och annan misshandel lemna ofta härom ojäfaktiga bevis.
Under hysteriska anfall kunna qvinnor begå de mest
besynnerliga handlingar, toröfva brott, hvartill icke gifves, något rimligt
motiv, dräpa sina egna barn eller närmaste personer, utan att
de sjelfva veta hvarföre de så förfarit. Under pubertetsperioden,
under hafvandeskap hafva likaledes qvinnor kunnat göra sig
skyldiga till grofva brott, vid hvilkas begående deras
omdömesförmåga för tillfallet varit så grumlad, att de icke kunnat inse
det brottsliga deri1).
I alla dylika fåll är högst nödigt att, innan domaren
af-kunnar sitt utslag, en i psychiatri erfaren läkare får under en
längre tid iakttaga och undersöka den för brott tilltalade
personens psychiska tillstånd for att kunna afgöra huruvida denne
kan anses hafva varit vid fullt och sundt forstånd, egt förmåga
att klart bedöma beskaffenheten af sina gerningar och sålunda
haft frihet i sina viljeyttringar, då brott af honom eller henne
toröfvats. Sker icke detta, kunna lättligeu misstag ega rum
om den anklagade är for sitt handlingsätt tillräknelig, misstag
af ödesdiger art, derest saken går å lif. Hvilken läkare som helst
kan dock icke anses kompetent att såsom »expert» eller
sakkunnig afgifva yttrande i frågor om för brott anklagade
personers responsabilitetDertill fordras särskilda studier och
under längre tid samlad erfarenhet. Hos oss är brukligt att i
tvifvelaktiga fall domstolen infordrar yttrande af tangelseläkaren
om den tilltalades psychiska tillstånd och om hans förhållande
vid oeh fore brottets föröfvande gifver stöd for antagandet att
ban vid tillfallet saknat sitt förnufts fulla bruk. Ofta begäres
1) Se härom de förut anmärkta arbeten af Despine: Psychologie
naturelle och Leorand du Saulle: La Folie devant les Tribunaux och
samme författares Les Hystériques.
2) Dortkl: L’Anthropologie criminelle et la responsalilité
médico-legale. Paris. 1891. p. 169 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
