Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Dödsstraffets exequerande verkar demoraliserande på massan af folket - Afrättningars demoraliserande verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Dödsstraffet verkar ock demoraliserande derigenom,
att åskådandet af det flytande blodet eller dödsoffrens
sista ögonblick retar massans blodtörst och allra lägsta
lidelser. Mangen gång har man anmärkt att tama djur blifvit
vilda, sedan de blodat tanden. 1 viss inan gäller något
likartadt med hänseende till menniskan’). Hon ryser vid åtankan
på att fa se en niedmenniskas hufvud afhugget; men har hon
en gång sett detta, sett blod rinna, vänjer hon sig snart dervid,
får till och med ofta lust att göra sammaledes2) och likasom
förvildad, är hon sjelf färdig utgjuta blod, om hon retas
Denna iakttagelse är ofta gjord och förklarar de slagsmål,
de dråp och mordscener, hvilka icke sällan förekommit
omedelbart efter afrättningar (se här ofvan sid. 187). Det är ett
stort misstag att tro det man ingifver mängden fruktan för
att begå mord, derigenom att samhället låter folket åskåda
den offentliga rättvisans blodshandlingar. Exemplet snarare
forleder Huru blodtörst lätt retas af att åskåda blod, har alltid visat
sig under inre samhällsfejder, såsom under den första franska
revolutionen och nu senast under och efter inbördes kriget inom de
Nordamerikanska Fristaterna åren 1861—64 Under detta krig,
gjorde man sig å ömse sidor skyldig till gräsligheter, som
endast kunde hafva sin grund i en, under strid på lif och död,
stegrad blodtörst. Ännu långt efter stridens slut ingingo
underrättelser från Philadelphia, från New-York ni. fi orter om det
förderfliga inflytande, som kriget haft pä den allmänna nioralen
och i synnerhet pä aktningen för menniskolif3). I mindre skala,
1) Ett bevis på demoralisation i hög grad hos skarprättare lemnar
följande berättelse. Högsta Domstolen dömde den (i Maj 1823 Anders Schelin,
Nils Norrman och Johan Ekman att, enligt 20: 1 Missg. Balken mista högra
hand och lifvet, och nåd blef af Kongl. Maj:t i statsrådet afslagen. I
Högsta Domstolens prejudikat-bok för samma år (s 70) läses följande
anmärkning: »En af de tilltalade var son till skarprättaren, som skulle
verkställa afrättningen. Landshöfdingen i länet förordnade derföre en
annan skarprättare, men den förre klagade hos Landshöfdingen att han
härigenom blef förlustig en gifven förtjenst af 1:32 för hvarje halshuggning*.
2) Jfr Lombboso: L’Homme criminel p. 334.
3) Evening lilnil: 1865. Aug. 21—23. En korrespondens från
Philadelphia af den 8 Aug. innehåller: »Crime is fearfully ön theincrease
through-out the United States, and just noiv the mania seems to be for the rnurder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
