Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Frågan om Dödsstraffets uteslutande ur den allmänna strafflagen, behandlad af svenska Riksdagen - Motioner om Dödsstraffets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’249 Motioner om dödsstraffets afskaffande.
mening att ifrågavarande straff borde ur strafflagen utgå. Ty
Bonde-Standets och Andra kammarens genom dess
majoritet uttryckta gemensamma opinion om dödsstraffet, bör väl
med rätta tillerkännas betydelsen att trognare och tillförlitligare
än något annat återgifva den inom svenska folkets djupaste
leder lefvande uppfattningen af detta straffs förkastlighet, dess
obehöflighet för den allmänna rättsordningens upprätthållande.
Inom Första kammaren försvarades Bovins motion af herrar
Hasselrot, Holmberg, Arrhenius, Bergstedt, von Koch, Nisser
och friherre Hugo Hamilton, hvilka på ett talangfullt sätt
vederlade de af Lagutskottet for afslag pä motionen anförda grunder.
Vid voteringen afslogs likväl motionen genom 39 röster mot
38, eller med blott en rösts majoritet, beroende deraf att en
ledamot försummade att i rätt tid aflemna sin röstsedel1). Men
om också härigenom förslaget om dödsstraffets afskaffande vid
samma riksdag förföll, så hade dock en moralisk seger vunnits,
ty, om man sammanräknar rösterna från både Första och Andra
kamrarna, visar det sig, att 141 bifallit förslaget om dödsstraffets
uteslutande ur lagen, nnder det att endast 92 förenats för detta
straffs bibehållande.
Vid en sådan utgång hade man hoppet att den vigtiga
frågan ännu en gång skulle komma under pröfning. Detta
inträffade äfven i anledning deraf, att vid nästpåföljande riksdag
1868 väckte både häradshöfding Ilasselrot och borgmästaren
Bovin, hvar för sig, motion, den ene i Första, den andre i Andra
kammaren, om dödsstraffets utplånande ur 1864 års strafflag.
Men redan vid remissen af motionen från Första kammaren till
Lagutskottet yttrade H. Exc. justitiestatsministern friherre De
Geer, att, huru önsklig än en sådan åtgärd kunde vara, som
motionen innehöll, vore det dock mindre välbetänkt att dermed
hasta. Den nya strafflagen vore oändligt mycket mildare än
1734 års lag, men hade allt för kort tid varit i gällande kraft,
tor att man kunde draga säkra resultat af dess verksamhet, och
det funnes nu icke giltigt skäl att företaga en revision af alla
de lagställen, deri dödsstraff och straffarbete för lifstiden voro
alternativt stadgade. Denna förklaring från Regeringens främste
man uppfattades allmänt såsom ett tillkännagifvande på förhand,
att, om äfven riksdagen skulle bifalla motionens innehåll, kunde
1) Riksdagens Protokoll den 13 April 1867. 1 Afd. s. 380.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
