Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Frågan om Dödsstraffets uteslutande ur den allmänna strafflagen, behandlad af svenska Riksdagen - Lagutskottets yttrande angående dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Lagutskottets yttrande angående dödsstraffet.
dock sanktion på en lagforändring i sådan riktning icke från
konungens sida påräknas.
Lagutskottet afgaf den 30 Januari nämnde år sitt utlåtande
öfver de båda motionerna (Mem. N:o 4), hvari Utskottet
anförde, till stöd for bifall, »att om lifstidsfangelse icke eger
förmåga att afbålla från brott, så skall hotet med dödsstraff
otvifvelaktigt icke heller förmå det; att rätt tillämpadt vore
straffarbete på lifstid tillfyllestgörande jemväl derutinnan, att det
värjer samhället från vidare rättskränkning från brottslingens
sida, på samma gång denne lemnades tillfälle forsona sig me«l
Honom, som råder öfver lif och död, med samhället och med
sitt eget samvete. Utskottet, som hyste den öfvertygelse att
den ifrågavarande lagforändringen egde stöd i allmänna
rättsmedvetandet inom landet, grundade denna sin
öfvertygelse, dels i någon mån på egen kännedom om förhållandet,
dels på betydelsen af den öfvervägande majoritet inom Andra
kammaren och den starka minoriteten inom Första kammaren
vid 1867 års riksdag, och denna öfvertygelse vunne yttermera
styrka deraf, att Bonde-Ståndet vid 1862- 63 årens riksdag
beslöt dödsstraffets upphäfvande, då förslag till nu gällande
strafflag förehades till granskning; och Utskottet vågade utan
tvekan påstå, att vi numera befunno oss på den grad af kultur,
som medgåfve dödsstraffets utplånande ur strafflagen utan
äfventyr för rättsordningens upprätthållande». Emot detta
Lagutskottets betänkande afgåfvo grefvarne Erik Sparre och H.
Wachtmeister samt herrar Faxe, von Gegerfelt, Ribbing och
Hessle sin reservation.
Vid föredragning den 29 Februari nämnde år af detta
betänkande uppstod i Andra kammaren en under 10 timmar
fortgående öfverläggning, hvarunder 37 talare yttrade sig för
dödsstraffets bibehållande och 35 för dess afskaffande och vid den
anställda voteringen utföllo 100 röster för den förra meningen
och 69 för den senare. Då frågan sålunda för den riksdagen
var förfallen, ansågs vid betänkandets föredragning i Första
kammaren detta icke förtjena vidare uppmärksamhet, hvarföre
detsamma ock utan votering afslogs.
Då riksdagsman Tjernlund, vid 1872 ars riksdag i en motion
åter upptog samma fråga, afstyrktes genast bifall dertill af
Lagutskottet, under åberopande att likartade motioner kort tid förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
