- Project Runeberg -  Om dödsstraffet /
302

(1891) [MARC] Author: Knut Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Carl XIII:s sätt att behandla nådefrågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302 Carl XIII:s sätt att behandla liådefrägor.

som afgjorde saken, icke frågan om straffet enligt lag, i
förhållande till gerningen, varit allt for strängt eller ledande till
orättvisa. Att förhållandet varit sådant under 16:de, 17:de
och 18:de århundradena är otvifvelaktigt1). Under den så
kallade frihetstiden här i Sverige, torde benådningsrätten i
verkligheten legat i händerna på det mäktiga Riksrådet, och
utgången af en nådeansökning berott deraf, huruvida den
lifdömde lyckats att bland rådsherrarne finna inflytelserika
förespråkare. Icke var det heller till fromma för rättvisan, som
hertig Carl mot slutet af förra århundradet, under inflytande af
sin om medlen icke nogräknade gunstling Jleuterliohn, utöfvade
benådningsrätten. Huru på en gång lättsinnigt och ömkligt
konung Carl XIII behandlade benådningsfrågor i dödsmål, der
det gällde minniskors lif eller död, derom lemnar oss dåvarande
justitiekansleren grefve Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister i sina
»Anteckningar och Minnnen»*) en ganska målande skildring,

1) Kejsarinnan Moria Theresia skref 1757 till presidenten grefve
Brenner: »Ich werde von allen meinen Kindern so sehr geplaget wegen
den Menschen, der raorgen soll gehenkt werden, dass welin Er findet dass
Motiva gratiæ wären, Er selben dass Leben schenken känn». (Wahlberg:
Gesammelte kleinere Schriften. II. s. 135). — Vid debatten i italienska
Deputerade kammaren den 13 Mars 1865 framhöll general La Marmora
oförtäckt den korruption, som vid benådningar i Italien förekommit.
(Nocito: Del sistema delle Grane, p 245).

2) Utgifna af Elof Tegnér. Stockholm. 1889. I. s. 263, hvarest läses
följande: »En nådeansökning föredrogs. Gubben Karl XIII satt såsom
vanligt, då han ej rökte, halfslumrande och tanklös i fåtöljen. På
föredragningen hörde han således icke. Detta var icke något nytt. derföre var
det antaget, att vid slutet af hvart mål föredraganden gjorde en kort paus,
och om då H. M:t ingenting yttrade, eller ingenting fans, hvarpå någon
af rådets ledamöter ville göra honom uppmärksam, togs denna tystnad
såsom ett nådigt bifall till Högsta Domstolens tillstyrkande, och
föredragningen gick vidare. Så skedde äfven nu. Men när kronprinsen, som
följde med ärendena på sin franska föredragningslista och som ännu ej
var initierad i kung Karls sätt att regera, blef varse att ett nytt mål
förekom, utan att han hört kungen utlåta sig om det föregående, fattar ban
det gamla majestätet i armen, ropande: »Sire, il y va de la vie d’un hoinme,
dites donc, qu’en pensez-vous? — Gubben, yrvaken och träffad af
kronprinsens blixtrande ögon, var tyst ett par sekunder, innan han kunde
komma sig för med annat än några hm, hm. Då föll prinsen in och
föredrog saken efter sin lista, uppmanande föredraganden att fylla hvad som
i detta sammandrag kunde brista. Majestätet vände hufvudet än till
höger mot prinsen, än till venster åt föredraganden, lekte med kryckan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:13:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dodsstraff/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free