Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Konung Oscar I om benådning i dödsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Konung Oscar I om benådning i dödsraål.
ett menniskolif. Innan beslutet fattas, är tanken plågsamt
sysselsatt att söka det, som rättast är, och sedan ligger ännu det
sorgliga föremålets hugkomst tungt på sinnet»1). I det
ryktbara arbete, hvarur vi lånat dessa ord, uttalade han
oförbehållsamt sitt ogillande af dödsstraffet, hvars tillämpande han ansåg
såsom ett ingrepp i »Försynens outransakliga beslut» om
menniskans pröfvotid och uppfostran här på jorden för ett sällare
och fullkomligare lif. Efter sitt tillträde till regeringen år 1844
vägrade han länge att låta någon dödsdom gå i verkställighet ;
men han uppmanades af sina rådgifvare och af de framstående
jurister, hvarmed han enskildt rådförde sig, att låta
afrättningarna fortgå, i det att de försäkrade honom, att dessa blodiga
skadespel voro absolut nödvändiga för att afhålla
illgeruings-män från de gröfsta brotten. Till ursäkt for denna
missuppfattning ä nämnde rådgifvares sida kan sägas, att man i Sverige,
for ett halft sekel tillbaka, saknade den stadgade erfarenhet om
det felaktiga i ett sådant antagande, som exemplen från andra
länder i våra dagar lemnat oss. — Konungen gaf slutligen vika
och afrättningar skedde. Med full sanning anmärker också von
Holtxendorff, att »so länge die Todesstrafe gesetzlich
be st eht, wird es immer Personen geben, die in geschickt
ge-wählten Augenblieken den Fiirsten zu belehren suchen, dass
seine ßegentenpflicht stärker sein sollte, als die
Stimme seiues Herzens»2).
Innan 1861 års förordning trädde i verksamhet, hvarigenom
domstolarne erhöllo befogenhet att äfven i mordsaker döma till
straffarbete för lifstiden, togs konungens beuådniiigsrätt i
dödsmål mycket mera i anspråk än nu är förhållandet. Såsom af
den förut nämnda boken: »Om straff och straffanstalter» kan
inhemtas, förekommo »årligen omkring 61 frågor om lifsstraff»3).
Benådning från detta straff måste då så ofta undanrödja lagens
stränga straffbestämmelser, att det hade öfvergått till regel
att största antalet af de lifdömde blefvo benådade. Men det
ansågs dock nödvändigt, att några brottslingar alltid skulle
årligen genom sin död på schavotten injaga den helsosamma skräck
hos allmänheten, hvilken man trodde absolut nödvändig för att
1) Om straff och straffanstalter, s. 11.
2) Vas Verbrechen des Mordes und die Todesstrafe. s. 329.
3) Sid. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
