Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. JESU KORSLIDANDE OCH DÖD - 1. Korsfästelsestraffet - 2. Skälen för en vanmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan förklaring sannolikare. Då Jesus likväl
smakade på drycken, »är det mer än sannolikt», säger förf.,
»att han ville, men inte kunde dricka». — »När strupen
’sammansnöres’ av ångest», fortsätter han, »är det
omöjligt att svälja. Detta iakttar man ofta på människor i
själsnöd eller i fysisk smärta . . . Det kan ock vara ett
symtom av tillfällig höggradig nervositet.»
Man ser här värdet av en läkares observation i fråga
om lidandeshistorien, där förf. nog synes avslöja ett
mycket gripande moment, och det kan ju icke sättas i fråga,
att läkaren här är överlägsen teologen, som nöjer sig med
en fras.
Vilja dricka, men av ångest icke kunna! I denna
ställning var Jesus i ögonblicken omedelbart före hans egen
korsfästning, sedan han haft att åse de båda rövarnas.
Det har ofta i fastetiden och på långfredagen förefallit
mig, som om man toge litet för lätt på Jesu korslidande
och talade väl lättvindigt därom, nästan berömmande sig
därav. Det är nog så, att det lidandet var långt
svårare, än vad vi föreställt oss. Korsfästelsens straff
kallades ju också, såsom förf. erinrar (s. 24) i antiken av
Cicero supplicium crudelissimum teterrimumque — det
grymmaste och vedervärdigaste straff — eller extremum
summumque, det yttersta och högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
