Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN TOMMA GRAVEN - 1. Hur graven öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7*
»Jesus var alltså ute ur graven», slutar förf. »Väktarne
ha flytt — helt naturligt! Nattluften är kall. Han ser
sig om, finner en tarvlig mantel, som en av soldaterna i
skrämseln sprungit ifrån eller en örtagårdsarbetare glömt
kvar (Joh. 20:15). Det tar till att dagas. Han hör
någon komma. Erinringen, ångesten och de senaste
skräckminnena börja vakna. Han stiger åt sidan och döljer sig
bland närmaste träd och buskar, antaga vi» (s. 90).
Detta är alltså Jesu utgång ur graven eller vad man
fordom kallat Jesu uppståndelse! Det är som om man läste
någon av de vulgärrationalistiska författarna före och
efter år 1800. Vad det än är, kritisk vetenskap är det
icke. Källorna ge ingen som helst anledning till en dylik
tolkning. Resultatet är en liten sentimental romanbit. Med
denna metod förvandlas den korsfäste, vars fruktansvärda,
vanställda utseende eljes tecknas i starka färger, hastigt
till en skinande ängel på den frånrullade gravstenen, där
han satt sig — något högt och besvärligt för en så
torterad man. Eljes tecknar förf. (s. 98) Jesus i detta
ögonblick så: »Hans hår var nu inte smort med nardusolja.
Hans ansikte var vanställt av slag och kindpustning, sargat
av törnen, helt visst betäckt med smuts, intorkat blod och
svett.1 Det var nu därtill en lagom tid för att reaktionen,
inflammation och svullnad skulle ha kommit till sin
höjdpunkt och vanställt honom.»
Har förf. rätt, så är det alltså inte fråga om en vision,
utan om en illusion hos kvinnorna, som feluppfattade den
illa medfarne man, som satt där, så mycket märkligare som
det ännu icke var full dag och han därför bör ha tett sig
1 Förf. antar alltså, att begravningen skett ens utan tvagning,
något, sorn näppeligen ens vid sådan brådska lärer kunna
förutsättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
