Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. UPPSTÅNDELSESYNERNA - 2. Jerusalemssynerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
genom de tillstängda, d. v. s. tillåsta dörrarna, utan att
någon öppnade dem. Detta brukar i äldre tid betraktas
såsom beviset för att den, som så infinner sig, icke är en
naturlig människa, utan en ande av något slag. Ty som
förf. nog vet, gå vi icke kroppsligen genom stängda
dörrar.1
»Men», invänder törhända vår förf., »även om
dörrarna varit stängda, så är det ju icke säkert, att man brukade
låsa till dem.» Icke ens denna undanflykt är möjlig. Det
ges bevis nog inom N. Testamentet självt för att man
brukade låsa om sig.
Sålunda har Jesus i flera av sina liknelser byggt just
på denna sed. I Luk. 7: 5 talar han om den oblyga
vännen, som mitt i natten ber att få låna bröd av sin granne.
Denna säger då: Dörren är stängd! Likväl går han till
sist upp och öppnar. Alltså var dörren låst. Sammalun-
1 Jag "vill här anföra ett exempel på denna forntidsåskådning
från de stora häxprocessernas dagar i Uppsala och Uppland på
1670-talet. Häradshövding Anders Stjernhöök och juris
professor Carl I/undius hade i en socken nära Uppsala efter slutad
rannsakning en afton dragit sig tillbaka till sitt rum, då helt
plötsligt mörkrets furste själv stod i rummet. De blevo
naturligtvis något illa till mods, men han försvann strax, och de
beslöto nu övertyga sig, om det var han eller någon annan person,
som förklätt sig och ville skämta med dem. De låste därför
till dörren och staplade upp några stolar mot denna för att
ytterligare kontrollera, om någon rörde vid dörren och kom in
genom den. Stolarna måste ju då ramla. Därpå avbidade de,
vad komma skulle. Intet hördes eller förmärktes. Men
plötsligt stod han där igen, utan att stolarna eller dörren rört sig.
Saken var klar. Det kunde icke vara en människa, utan måste
vara en ande och visserligen den onde själv. Då man i forna
tider hade att göra med gång genom lykta dörrar, var det
full-tygat, att man hade med en ande att göra.
7 ■— Dog Jesus icke på korset?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
