Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. PAULI UPPSTÅNDELSETRO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i senantiken stannar frälsningen ej vid detta. Det
kommer till tvivel på livets mening och mål, allt stupar till
sist ned i en meningslös död, som gör frågan om Guds
vrede, om moral, synd och skuld oväsentlig. Det radikala
onda blir för somliga tillvaron, existensen, livet; för andra,
för de religiöst anlagda, förgängelsen, döden.
Frälsningen måste för dessa ligga i ett liv, som ej slutar med
döden, utan är oförgängligt.
Där står vårt släkte åter, och den gamla folktron på
kropparnas återuppståndelse en gång på den yttersta
dagen — också en äventyrlig tanke i nutidens
frågeställning — lärer icke kunna bli det trosord, som den nutida
kulturvärlden bidar eller behövde höra från de kristna
kyrkornas sida.
Det är därför frågan om det kristna hoppet är av så
allvarlig innebörd, och jag tror, att den är det både
kulturellt och religiöst. Kan ingen kristen kyrka, kan ingen
religiös tro finna »en högre väg» än den gamla folktrons
till tro på ett oförgängligt liv, så fruktar jag, att den
västerländska kulturen går mot en livets meningslöshet, som
med tiden blir den för tung att bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
