Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra, och hennes affigter underftål.las en
Uogare f|eifpröfning. Kallad af behofvet,
förvärfVar hon medel att tillfredslbälla
det; de bli hennes egendom, och
begyn-neifen af ett rättstil i Rand år funnit. Det
är dä tydligt, att mänr.ilkan är beftämd
att ingå i Stat, och att hon dir förit
kan fullkomna fig.
”Men, fdger man, det ges
männifko-föråndyingar, Tom alldrig kunna vara
be-ftimde att ingå i Samhällen. Deras
anlag äro få få, de hafva alltid varit
förvildade, och tyckas utgöra blott en
lägre ordning, ämnad att kringirra och att
ltundligen befolka ödemarkerna.” Men,
naturen danar efter en enda urbild, iom
den mer eller mindre fkönt efterhärmar.
Håraf följer, att tnännifkans fofterland
äterfins, dår delarne mäft fammanlinälta
till en harmoniflt mytfik, och där ideen
mäft förråder fig i det plastilka. Dår
måfte inan (aledes älven återfinna de för*
fta myther, dår år Gudalärans vagga,
dår ar vetenlkapernas. Bedrar jag mi’g
ej, måfte Indien fram vifa de mäft
melo-bifka maunilkogeftalter; där tyckes
naturens lätta utkall ej änofkaradt, och ftof*
tet förlorar lig i den måfl förfinade [-organism}-] {+or-
ganism}+} dår dröjer ForJkaren med ljuf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
