Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plantad af våldet, blifVit ett vilkor för
én ijulare utiigt bortom g riften i
Hvar-före detta ikrik, la ömkligt lom ufvens
ur klyfcan, vid hvarje förfdk till en
mer förädlad Kriftendom?
Hvarföre’denna förföjjelfe anda, iom égenkår i fina
påftåenden, ej tål att man g ra nikar dem,
och iilfånas, om de förkaftas? I en tid,
då pligterna ej beftåmmas af gammal
håfd, eller det råtta af några vanor, år
det otillbörligt att utltaka vår tro, och
utropa Ve öfver Skeptikern ? Prof ven allt,
och behållen det båjla, få ger Apofieln.
Frugtom ej att vårt flägte ikall mer och
mer förlåmrasj nej, förr ikall en verld
uplöfas i lågor och vår varelfe npgå i
en dunft, ån villorne likt tjocknande
dimmor, Ikola fprida fig kring den jord, dar
männifkan npföds för odöligheten.
Bekrig ont den fromma vid(keplighet, foin
fkådar ett underverk, uår naturen
ikif-tar i fina verkningar; görom verlden
bedriplig, och hvad gör det, om man
förkättras? Den redlige uphöjer fig
öfver toma betänkligheter, och fredlig
ritan föröd mjukelfe, låter illikan förtåras
af fin egen häftighet, likt ormen af fitt
gift, och hvarje feger bekrönas af hatet.
Med«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
