Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit. Åfvenla, frän ett mer och mer ljus*
Dande fordom återkalla vi det ädla ocli
ftora 5 vi blifva fjelfve Greker, vi blifva
ljelfve Romare, och i vart bröft
upblom-itrar den forntid, med hvilken vi voro
beflagtade. Det år omöjligt, att ett
allmänt barbari lkall betacka jorden; det
råtta kan fåledes ej förintas, och värt flåg«
te lkall befegra fina Tyranner.
Bedårar mig endaft en fvårmande
inbillning, när jag tror, att den nyttige
lkall en gäng anfes mer ftor, ån den fom
förvånar; den ftilla, ofynliga vålgörenhe.
ten mer dyrkas ån den offentliga, lom
endaft föker priletj den vifes lager mer
värderas ån hjeltens, fom blott påminner
bröders olyckor, och dygdens höghet
Äntligen mer vördas, ån den
Konungsliga. Vare det vår tro, och om vära
löner berätta den fom en fornfaga, och
gäckande trampa vära grifler, ltigom då
till den Evige : Du har bedragit ofs. Ljuft
upgår detta hopp, likt en Ikön vårdag
öfver jorden. Dock, om jag gjort det
goda, jag (kulle ej en gång förfkräckas,
om ingen odödlighet väntade; jag Ikulle
i mitt fifta andetag hoppråsla hvarje
möjlig (alighet, och mina gyllene minnen
ikulle k ringdan fa mig, lik digtningens —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
