Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bevisa förekomsten av psioner, men det är inte lätt att bevisa förekomsten
av något som är så litet att det får skrivas med tretton nollor följt av en etta och
dessutom tydligen helt saknar massa. Elementarpartiklar är så där små: 1/10
upphöjt till tretton. Men andra elementarpartiklar kan i alla fall påvisas, i mot-
sats till psionen.
Ebeltofft hade byggt en hel del på Heisenbergs teori: att alla de ungefär 100
olika elementarpartiklarna bara är olika stationära tillstånd hos en enda ur-
partikel. Ebeltofft antog att denna urpartikel var psykisk till sin natur:
den sökta psionen. Kunde han bevisa detta så skulle hela universum bara vara
en produkt av Vilja och Tanke — och religionen skulle i realiteten bli natur-
vetenskap och kärnfysik. Men Ebeltofft fann inte de bevis han sökte.
När Arvid Gunnarsson skrev "Psi-faktorns variabler" utgick han från
Alvar Ebeltoffts siffror och försökte fastställa en konstant, men det gick inte
alls. Den opåvisbara psionen varierade litet hur som helst — dock inom vissa
gränser och det var just dessa fasta gränsvärden som fascinerade professor
Liberman.
Boken kom ut på tyska, men i bara tvåtusen exemplar av vilka något över
tusen såldes. Det var uselt, för att vara i Tyskland. I Sverige skulle en förläg-
gare ansett siffran acceptabel.
Sedan kom boken ut på engelska, men inte heller i det språkområdet sålde
den särskilt mycket. Detta trots att den engelske förläggaren lät sätta ordet
’ ’psi" med stora blockbokstäver och hade ett par demoniskt glimmande ögon
som omslagsbild.
Under tiden fick Arvid en lätt professur, helt oväntat för honom själv. Det
var inte på grund av boken. Arvid var faktiskt doktor, men inte i psilogi. Man
kunde inte bli doktor i psilogi i Sverige och ännu mindre få en professur i
det. Nej, men Arvid hade fått sin doktorstitel inom socialpsykologi och det
var i detta ämne han nu råkade få en tämligen blygsam professur. Han var en
av Sveriges yngsta professorer — och en av de mest okända också, boken till
trots.
Men sedan hände det sig att den ryske psykforskaren Jurij Vladimirovitj
Kostikov fick tag i’ ’Psi-faktorns variabler’’ på engelska och förbluffades av de
säkra gränsvärden Arvid angett. Han började brevväxla med Arvid — på
engelska — och följden blev att boken kom ut på ryska. Upplagan var blyg-
sam, efter ryska förhållanden: bara trettiotusen exemplar.
Men en tid senare kom den ut på kinesiska och där var upplagan jämna ett-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
