- Project Runeberg -  Domens stjärnor /
15

(1978) [MARC] Author: Dénis Lindbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När expeditionen nådde stjärnans närhet spreds den ut enligt väl uppgjorda
planer. De fyra skeppen placerade sig i planetskuggorna från tredje, fjärde,
femte och sjätte planeten. Sonderna placerades ut i rymden som transmitt-
erstationer, för upprätthållande av kommunikationerna mellan skeppen. Tio
av de tolv sonderna avdelades för detta. Den elfte sonden sändes fram mot an-
dra planeten. Den tolfte programmerades för återgång till Jorden.

Så snart man hade fått in väsentliga uppgifter om den gåtfulla planeten
skulle dessa uppgifter överföras till Jordsonden, varpå denna skulle åter-
sändas. Även om hela expeditionen slogs ut skulle Jorden inte behöva vänta i
ovisshet. Redan från första början låg sonden beredd att starta med ögonblicks
varsel. Den skulle kastas iväg i rätt riktning och efter tre sekunder göra sin
första XD-transition. Sedan skulle ingenting kunna hejda den — ansåg man.

När elfte sonden strök iväg inåt systemet var kontrollcentralen i flaggskep-
pet bemannad varje sekund. Flaggskeppet svävade i tredje planetens skugga
och hade ungefär 9.000 kilometers planetmassa som sköld mellan sig och all
eventuell spaning från andra planeten. Sonden sände och mottog längs en väl
riktad stråle, som var i förbindelse med en annan sond i tredje planetens bana.
Från denna låg en annan stråle till flaggskeppet. Detta var det säkraste man
kunde åstadkomma.

Staben vågade inte ta paus. Samtliga höll sig vakna med hjälp av tabletter för
att vara beredda till omedelbar aktion — av vad slag som än kunde komma
ifråga: Flykt eller strid. De tre män, som hade det högsta ansvaret, var fullt
medvetna om att deras beslut kunde få oerhörda konsekvenser. Men de var
valda noga, ytterligt noga. De var inte av det slaget, som tappar huvudet och
handlar överilat. De var i själva verket fullt beredda att hellre offra allas liv än
ta upp en strid — om striden skulle innebära fara för Jorden. Endast dessa tre
visste att samtliga skepp innehöll fusionsminor, som kunde utlösas från flagg-
skeppet. I händelse expeditionen riskerade att övertas och möjligen bli till fara
för Jorden skulle skeppen sprängas.

Lee Chwee Huat skulle egentligen varit generalsekreterare i FN, men
hade avträtt av just vid den tiden svåra personliga skäl. Han var ansedd som en
sällsynt väl balanserad person, som aldrig någonsin hade tappat fattningen.
Han borde inte göra det nu heller.

Jorge Lizzaralde hade haft flera höga poster inom USA: s regering och gjort
sig världskänd för sina kloka och väl övervägda råd och beslut. Han hade varit
uppmanad att kandidera till presidentposten, men avböjt med motivet att den

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 21:10:29 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/domstjar/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free