- Project Runeberg -  Domens stjärnor /
18

(1978) [MARC] Author: Dénis Lindbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde man dra slutsatsen att arten var luden, hade rödgyllene kort päls.
Händer, fötter och ansikte var hårlösa. Och ansiktena, de var mänskliga —
och ändå inte. De liknade på sätt och vis apor, men hade inte framskjutande
munparti eller kraftiga ögonbrynsbågar. Skallen var välvd som på människor.
Men ansiktet var brett, kraftigt, rundat.

När Arvid studerade ett av dessa ljusbruna ansikten frapperades han av dess
stillhet. Det visade inga känslor och var ändå inte uttryckslöst i betydelsen
stelt eller livlöst. Det var ett ansikte i ro, ett ansikte med stillhet och frid och
ett stort lugn.

Steiger lät slussa ut en robot, som rörde sig på larvband. Dess äggformiga
kropp hade teleögon åt alla håll. Det tog inte mer än femton minuter för robo-
ten att nå bebyggelsen, men sedan minskade man dess fart och lät den rulla
fram i lugn promenadtakt längs en grusbelagd väg mellan husen. På bildskär-
marna kunde man se hur infödingarna tittade på roboten, men utan någon
uppståndelse. De tittade som om det hörde till vardagen att en larvbandsför-
sedd robot surrade fram på deras vägar.

Roboten fick stanna i mitten av bebyggelsen och en bandspelare började
spela lågmäld musik. Några infödingar kom fram och gick runt roboten. En
mikrofon på roboten tog upp deras samtal. Det var ett mjukt melodiskt språk
— och ett förbluffande mänskligt skratt. Ja, infödingarna skrattade åt roboten.

Sedan startade roboten plötsligt, vände på stället och begav sig tillbaka till
skeppet. Men operatören ombord på skeppet hade inte styrt detta och försökte
förgäves stoppa roboten. Det var som om styrinrättning och drivning över-
tagits av någon annan. Roboten körde raka vägen tillbaka till skeppet. Där
hände sedan nästa omöjliga sak: Ingångsluckan öppnades, rampen sköt ut
och roboten rullade ombord — utan att någon styrde dessa processer.

— Det var som fan, sa generallöjtnant Steiger.

Men han sa det lugnt och log förvånat, som om någon spelat honom ett
kamratligt spratt. Han var lugnast av alla. De övriga fick en rejäl chock vid
detta kraftfulla bevis på att planetens folk mycket väl kunde överta kontrollen
av jordiska maskiner.

Händelsen rapporterades i detalj till flaggskeppet och därifrån kom order att
avvakta och låta infödingarna handla. Men eftersom ingen hade förbjudit
besök utanför beslöt Steiger att gå ut. Han tog med sig Arvid och två andra,
men inga vapen.

De var iförda lätta rymddräkter, för även om atmosfären föreföll att vara av

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 21:10:29 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/domstjar/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free