Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade. Sedan kom åter den lätta antydan till ett leende.
— Herr Steiger, sa han vänligt. Ni tänker i era banor och kan givetvis
inget annat. Vi har inga regeringar. Det är årtusenden sedan vi hade något
sådant. När ni talar till mig så talar ni till oss alla. När jag talar till er så är det
vi alla som talar.
Steiger drog djupt efter andan och blev intensivt medveten om att allt detta
spelades in och skulle komma att granskas mycket noga. Han kände en
ovanlig vanmakt och försökte samla sig.
— Herr. . . förlåt, men hur ska jag titulera er?
Bara att få namnet innebar ett litet steg, en viss liten anknytning. Det var
inte att "räcka lillfingret" kanske, men nageln. Fick man bara detta lilla så
fanns möjlighet att veva in mer.
— Om ni vill ha ett namn så går det bra med ’ ’Svornjel’’ — men ’ ’herr’’
är litet fel.
Steiger kände ett inre ryck när han förstod att han blamerat sig och förblan-
dat könet. I skrevet på infödingen fanns endast en mjukt välvd upphöjning.
— Jag ber om ursäkt! utbrast han. Jag tog för givet. . . vår kultur är kan-
ske vad man kan kalla ’ ’mansdominerad" fortfarande. Ni måste förlåta, min
avsikt var inte att förolämpa.
Han kände sig en aning varm inför tanken på vilka beska ord som skulle
komma att riktas mot honom senare för detta prov på inkrökt könsrollstän-
kande.
— Ni har ingenting att be om ursäkt för, herr Steiger. Hur skulle ni kunna
ana att vårt släkte är hermafroditiskt? Ert språk har inte ord för varelser av
vårt slag.
I den tystnad som följde på de orden och medan Steiger i en kort förvirring
undrade om han blamerat sig ytterligare tog Arvid till orda:
— Hur kan ni vara så säkra på att allt samarbete är omöjligt mellan oss? Låt
vara att vi är ett krigiskt släkte, det vet vi själva. Men de, som kommer att
hålla förbindelsen med er, blir särskilt utvalda.
Det sidensläta ansiktet var vänt upp mot honom. De underligt mänskligt
djuriska ögonen, de lugna och kloka trollögonen, tittade in i hans och fram-
kallade en underlig rysning inom honom.
— Ni är djupt insatt i ert eget släktes gruppbeteende, professor Gunnars-
son, det vet vi. Men om jag säger att ert släkte är aktivt, medan vårt är pas-
sivt, ert är expansivt, medan vårt inte är det — förstår ni då? Ni vill ha något
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
