Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka detta omvandlar ángestbetonade och outhärdliga föreställningar, skuld-
och skamkänslor. Neuroser är en sorts extrema försvarsmekanismer mot ån-
gest, hysteri, fobier och paranoida föreställningar. Mänskligheten skulle verk-
ligen bli hysterisk. . .
Han tvärstannade. Var detta hans egna tankar? Eller höll han på att få den
information han utlovats — telepatiskt, introjicerad på subliminal nivå? Var
första kursen redan i full gång? Men vad han tänkte var ju sådant som han lärt
vid universitetet i en liten stad på en liten planet femtio ljusår bort.
Men jag har ingen vilja till makt, tänkte han. Jag har ingen anledning att få
mindervärdeskänslor. Han visste genast att han hade fel. Viljan till makt över
sig själv finns hos varje friskt psyke. Underkastelsebehov hör inte hemma i en
vuxen, mogen, frisk människa. Och här — hade han makt över sig själv här?
Han beslöt att gå hem, hem till den lilla stuga som ju skulle vara hans hem
för en tid framöver.
När han steg in i trädgården såg han att en inföding satt på en träbänk vid
ett stenbord under ett träd, som liknade en hängbok. Infödingen hade place-
rat en karaff med röd vätska och två glas på bordet och gjorde en mänsklig gest
åt honom ätt komma. Arvid gick dit och sjönk ned på den låga bänken. Han
tittade på infödingen och visste att det varken var Svornjel eller Gadvalin,
utan en tredje.
— Alldeles riktigt, bekräftade infödingen hans tanke. Mitt namn är Jelle-
gin, men jag har samma erfarenhet som de två tidigare. Smaka på det här
vinet. Du kommer att tycka om det.
Den lilla handen grep karaffen och fyllde glasen. Arvid smuttade på vinet.
Det var fylligt, aromrikt, friskt. Han tittade på glaset.
— Ni har industrier här. Glas. Karaffer. Vinet självt. Och mycket annat.
Ni har industrier, fastän ni lever av frukter, bär och nötter, inte tycks arbeta,
inte har fordon.
— Hela planeten är industri, svarade Jellegin.
Arvid tittade undrande på henne.
— Steiger, sa han, gissade att ni har underjordiska industrier.
— Steiger talar efter sitt förstånd. Inget ont menat därmed. Steiger skulle
inte kunna förstå. Men du, Arvid, du kan förstå. Du har redan förstått en hel
del.
Arvid satt tyst. Jellegin tittade på en jättelik fjäril, som fladdrade förbi och
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
