Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rorkulten. Dess inbyggda batteri tycktes outtömligt.
Sedan fick han simfenor, cyklopöga och gastuber. Allt var specialgjort för
hans storlek och kroppsform. Men var tuberna fick sin gas ifrån fattade han in-
te: Den tog aldrig slut. När han frågade om den utvanns direkt av vattnet fick
han till svar: "Så skulle man ju kunna uttrycka det." — men ingen förkla-
ring gavs.
Sedan fick han en elektrisk cykel med ballongdäck, så att han kunde göra
milsvida utflykter. Det nästa var vingar. . . Det var en sele, som han spände
fast vid sin kropp. En sorts metallryggrad gick ner till stigbygelformade saker,
i vilka han satte fötterna. Ett cykelstyre i miniatyr sköt ned framför hans an-
sikte från en box på ryggen. När han startade mekanismen bredde fjärilsvingar
av mångfärgat ljus ut sig åt ömse sidor och han flöt upp i luften och hamnade
vågrätt. Sedan kunde han sätta fart, öka, minska och styra med reglage på det
lilla cykelstyret.
Farten blev som mest ungfär 50 km i timmen och höjden knappt hundra
meter. En säker leksak för en välartad gosse, tänkte han. Men för folket om-
bord på "Trygve Lie" var alla dessa presenter rena underverken. De ville att
han skulle ta reda på hur de fungerade och meddela detta. Men chaanjel klar-
gjorde vänligt att han bara fick behålla presenterna så länge han var på Chaan
och att de inte tänkte tala om hur sakerna fungerade.
Då blev han mer eller mindre öppet ombedd av ’ ’Trygve Lie’’ att titta inne
i de slutna boxarna. Hur skulle det gå till? Även om han hade velat öppna
dem så hade han inte kunnat. De var helt slutna. Inga fogar, inga skruvar el-
ler nitar, och ett blankt hölje som kändes hårt som kromvanadium.
Eftersom han var helt öppen mot chaanjel berättade han för dem om de
önskemål han erhållit. Chaanjel var stillsamt roade, ungefär som en vuxen är
road då ett barn är helt fascinerad av en mekanisk leksak och besluten att titta
inuti. Men dessa leksaker var barnsäkra. Det gick inte att pilla itu dem.
Arvid flög omkring över skogar och berg. Han kunde bara nå hundra
meters höjd, men det var alltså till underlaget. Flög han över bergen så gick
det uppåt och neråt, allt efter hur terrängen varierade i höjdled. Han var så illa
tvungen att hålla sig till någotsånär jämn terräng om han ville undvika att åka
rena berg- och dalbanan uppe i luften.
Han besökte två andra byar och några utspridda hus uppe i bergen. Överallt
blev han bemött som en välkänd vän och besökare: Alla visste allt om honom.
Men det var vid ett besök hos en grupp uppe i bergen som han äntligen fick
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
